Har insett att jag får flertalet anonyma kommentarer och ibland mail med diverse frågor, och då facebook är det nya mest effektiva sättet att snabbt fråga saker, gå ut med mindre nyheter osv så kändes det som en idé att göra en profil så jag även kan svara de som är anonyma/blogglösa.
Kanske är det lite överambitiöst, men jag ger det ett försök och ser om det var en bra eller dålig idé! Adda mig gärna, min sorgliga vännerlista lyser med sin ensamma nolla...
(Klicka på bilden för att komma till min facebook)
Nu till annat:
Igår satt jag och visade bilder av min viktnedgång för Björnkillen, det kändes jättekonstigt men också bra. Det är ju en så ofantligt stor del av vem jag är, och att han är införstådd med det känns bra. Hans reaktion var att krama om mig länge och säga att han älskar mig. Han visste ju redan om allt, men att visa de där avklädda bilderna kändes som ett ytterligare steg.
Men han har verkligen tagit sig till vad min tidigare livsstil innebar. Han peppar mig att laga nyttigare och magrare mat (som ni kanske tänkte på i förra inlägget så har jag gått upp från mina 56kg i somras till 61kg nu. För två månader sen var jag uppe i 63,5kg), varje gång jag går bort till godishyllan i affären frågar han mig om jag verkligen ska ha godis när vi åt det kvällen innan osv. Men samtidigt så tar vi oss dagar då vi köper snacks, läsk och sätter oss att titta på en film. Ack den ständiga jakten efter balans...
För några år sedan hade jag nog blivit arg eller tagit det som en pik, men i dagsläget är jag livrädd att förstöra den här nya chansen jag fått. Går jag upp för mycket i vikt så kommer jag inte ha orken att banta ner mig, jag har aldrig haft den typen av självdisciplin. Så att han engagerar sig, pratar med mig om matvanor osv gör mig väldigt tacksam. Jag står inte ensam i kampen om att försöka leva sundare, han gör allt det där med mig. Vet att jag för längesedan skrev ett inlägg om att jag utgick från att alltid få lägga band på mig eftersom framtida eventuella pojkvän säkerligen skulle äta både godis och annat jag skulle avhålla mig ifrån, och jag kan nu säga med facit i hand att det hade jag nog absolut försökt, men det är en lättnad och lycka att han tvärtom försöker förbättra sina egna vanor och mina i samma veva.
Som min mamma och pappa ofta sagt till mig: "Det är alltid lättare att bli neddragen än upplyft från stupet"
Nu har jag lagt till dig, Anna Wiman. Jag är så dålig på att kommentera bloggar nuförtiden även om jag läser men facebook är lättare. Smart drag. Jag hoppas att du mår bättre för det var verkligen hemskt att läsa om din händelse för några inlägg sen. Kämpa på, du är stark och verkligen skönt att du har hittat Björnkillen! Kram Anna! (kanjagblismal)
SvaraRaderaSå sant så sant. Han älskar dig verkligen din björnkille. Han är bra för dig det bevisar han ju om nått när hans reaktion vart som den vart när du visade honom bilderna.
SvaraRaderaKramen i
Strongt av dig att visa bilderna för killen. Också något jag funderat på... Just nu är jag singel, men en vacker dag kommer prinsen, kommer han älska mig lika mycket även om jag varit fet tidigare i livet?? Det borde han ju, om han är den riktiga prinsen, hihi!
SvaraRaderaMåste bara säga att jag gillar din design väldigt mycket också! Cool header! :P
Sen skulle jag vilja fråga hur du tycker det funkar att vara anonym och skriva om något så personligt som vikt. Jag är också anonym nämligen, men vet inte om det funkar och om jag klarar av det. Funderar starkt på att sluta blogga. Men det kanske är något personligt?
Kram Anna