• att man ska äta tre rejäla måltider och två mellanmål per dag
• att man ska äta frukost som en kung, lunch som en bonde och middag som en fattigman
• att man ska småäta konstant hela dagen, två köttbulle här, ett äpple där osv.
• att man ska äta både stadiga måltider och MÅNGA små mellanmål
• att man ska äta enbart tre mindre mål mat och INTE äta mellanmål (undvika småätande)
• att man ska dricka/äta light och undvika socker (lågkalori-diet)
• att man ska UNDVIKA light och äta allt naturligt fast i lagom mängd
för att inte tala om de extrema olika svält-dieterna där man enbart ska leva på bananer i en vecka för att senare byta ut dom mot morötter veckan därpå. Eller extrema detox-kurer där man tydligen ska överleva på te och meditation(?!) eller nåt i den stilen. Viktväktarna som har tvåtusen ingredienser i recepten och sedan ska man väga alla portioner och räkna poäng.. Vart jag står i frågan om GI eller LCHF vet jag inte säkert.. Förvisso har dom varken gett mig eller några jag känner långvariga eller rejäla resultat när det gäller viktnedgång, men det känns som att man snubblar över bloggar och artiklar dagligen där folk lyckats gå ner i vikt just med hjälp av det.
Jag finner allting väldigt förvirrande, då en grupp kan hävda att LCHF är det enda rätta medan en annan grupp envisas med att dieten är snudd på farlig i längden. De olika dieterna krockar med varandra, och ingen verkar kunna svara på om NÅGON av de olika sätten faktiskt är helt rätt.
Jag skulle nog aldrig våga mig på att säga vad jag tror är rätt sätt att leva, tänka eller äta. Jag tror faktiskt att det är olika från person till person. Det som fungerar för en annan fungerar inte alls för mig osv. Men jag tror det är viktigt att tänka på HELHETEN. Att det inte bara handlar om mängd mat, hur ofta eller vad man äter, utan att allting ska vara lagom och riktigt, och FUNGERA LIVET UT.
Vad som fick mig att tänka på allt detta är för att jag läste en artikel idag (HÄR) om varför det är så viktigt att äta frukost. Att det lönar sig på så många sätt, däribland om man vill gå ner i vikt.
Den här typen av frukost ser inte särskilt nyttig ut, men bilden är vacker!
Jag har verkligen problem med frukost. Det känns som att jag ALLTID haft problem med att äta frukost, jag avskyr det. varför? Jo för jag är inte hungrig, och mår nästan snudd på illa om mornarna, och har gjort det sålänge jag kan minnas. Vet andra som har precis samma problem. Men i samband med de förbättrade matvanorna så började jag tvinga mig själv att äta frukost, och gör det nu varenda dag, vare sig jag har lust eller inte, om jag är trött, om jag mår illa. Det spelar ingen roll, jag gör det ändå. För jag vet innerst inne att det både är viktigt och BRA för mig.
Jag försöker vara smart. De perioder jag verkligen har noll ork till att göra iordning något (för alla har vi väl svackor då man börjar slarva bara för att man tappat orken och motivationen?) om mornarna, då brukar jag köpa hem sånna där små "shots" av antingen actimel drickyoghurt (nyttig yoghurt med bra bakteriekultur) eller knorr vie (mixade frukter och grönsaker).
Man kanske kan kalla det att frukost-fuska...
För även om jag inte är hungrig, mår illa, eller är för lat, så kan jag ta tre stora klunkar, och har därmed fått i mig NÅGOT. Det behöver ju inte vara mycket, det räcker med lite vitaminer eller lite bra bakterier, men bara för att inte tappa rutinen och vanan så måste jag ta NÅGOT. Något VARJE morgon.
Lustigt nog är detta något jag kämpat med sen jag var 12 eller så. Att få mig frukost. Som barn blev man ju tillsagd av föräldrarna att äta, men så fort valet var ens eget så rann det ut i sanden. Man försov sig, fick för sig att banta och frukosten var det enklaste målet att hoppa över osv. Men genom att faktiskt göra frukost när jag orkar, eller bara ta några klunkar drickyoghurt när jag är desto mer trött, så fick jag äntligen in vanan, och jag tycker faktiskt att jag mår bättre av det och får mer ork under dagen. Jag mår fortfarande illa om mornarna, men det blir bättre och bättre. Jag tror att jag en dag kommer sluta må illa helt, det handlar nog bara om att vänja sig, att låta kroppen vänja sig.
Har ni några problem med att äta frukost?
Jag tycker det är jobbigt att äta frukost, och i bland skippar jag den (tyvärr) helt. Men i bland när jag verkligen Måste ha något i mig, så försöker jag göra det lite lyxigare. Dukar kanske lite fint, eller lägger upp maten lite trevligt :)
SvaraRaderaSv: Ja, man blir ju som avtrubbat till slut.
SvaraRaderaIdag mår jag mycket bättre! Men jag fick en släng av förlossningsdepression efter att min son föddes. Det ska man vara uppmärksam på om man har varit deprimerad tidigare, det är väldigt mycket lättare att hamna där igen då. Jag mådde hur bra som helst innan men slungades ner i ett svart hål direkt efter förlossningen. Och just i det läget är det så lätt att bara försöka kämpa på iaf och inte stanna upp och lyssna på sin kropp och sitt sinne. Först efter 6 månader tog jag tag i saken och sökte hjälp.
Som sagt, idag mår jag väldigt bra i jämförelse men jag är livrädd för att hamna där igen med nästa barn.
Det gäller att se tecknen så att man eventuellt kan förebygga det innan det "bryter ut" eller vad man ska säga.
Jag har lärt mig att man måste lyssna på kroppens signaler. Ingen stress och äta regelbundet hjälper mig jättemycket men ibland kan man ju inte påverka sånt själv. Tyvärr.
Kram!
För det första, tack för en fantastisk blogg! :)
SvaraRaderaNär jag på allvar började med mitt ätstörda beteende (jag har en hetsätningsstörning) slutade jag i princip att äta frukost. Det var för ca 12 år sen. Sedan dess har jag under några perioder här och där ätit lite frukost, men det har aldrig blivit en vana, så som man kan önska.
För några veckor sedan började jag gå i terapi för att bli frisk och fick som första uppgift att äta frukost. Har sedan dess försökt göra det, och det är verkigen skillnad på hur jag mår när jag får i mig frukost och hur jag mår när jag inte får i mig frukost! Men samtidigt är det svårt, det tar emot att äta tidigt, det är jobbigt eftersom jag måste gå upp tidigare osv... Det är läskigt vilka skäl man kan komma på för att slippa, fast man egentligen vet att det är bra för en.
Hade också jättesvårt med frukost tills för bara ett par år sedan, då lossnade det. Vet inte varför, innan kväljde jag så fort jag skulle äta på morgonen. Kan ha vart att jag hittade frukostar som passade mig. Gröt eller youghurt. Däremot började det med svårigheterna kring frukost med att mamma aldrig stängde brödpåsarna, så brödet var alltid hårt. Hon var slarvig med datum och så så det kunde vara mögligt eller så. Kanske verkar som en löjlig orsak men jag är så otroligt känslig på den biten. Om maten är fräsch, att miljön jag ska äta i är fräsch och så vidare.
SvaraRaderaJa, frukost är en mardröm, precis som du så mår jag illa på morgonen och är helt enkelt inte hungrig. Men nu går jag på pulver diet inför min mag operation så nu har jag börjat lägga in en frukost drink, jobbigt men ett illa måste då jag måste få i min visst antal pulver drinkar om dagen. Jag hoppas att efter operationen att det vänder med frukosten så jag kan äta den som man ska. Har oxå fått höra genom åren att det ska man äta å det ska man inte äta och att frukosten är det viktigaste på hela dagen... Så det är bara att hålla tummarna på att vi nån gång klarar av att äta frukost utan att tvinga sig.
SvaraRaderaTack för en toppen blogg =)
Mvh Jonna Therese
Har haft grymt mycket problem med att äta frukost, men genom att äta något lite sött så tar det bort mycket av illamåendet. Frukt, söt juce eller dyl. Har börjat äta gröt med massa bär i, också fungerat bra...
SvaraRaderaKram på dig och tack för du delar med dig av dina tankar och ideer
Jag är helt schizo när det gäller frukost eftersom jag 1. tycker det är megaviktigt att få i sig en BRA frukost (gröt tex, gärna med frön, sojamjölk och sånt) och 2. oftast är väldigt illamående på morgonen... ;)
SvaraRaderaMen av principskäl så trycker jag fort i mig en bra frukost varje morgon. Illamåendet lägger sig oftast direkt efter att gröten är uppäten. Mest tror jag mitt frukost-hat beror på stress dock, jag har oftast bara 7-8 minuter på mig att slänga i mig frukosten innan jag måste (så går det när man är fåfäng och hellre lägger 30 min på sminkning!). På helgen tycker jag faktiskt frukost kan vara rätt trevligt!
Förresten är jag ungefär som du gällande kost/dieter... Det är skitsvårt att veta vem av alla 1000 experter som har rätt och fel och mest tror jag på en balans - lite av varje. Det kan ju i alla fall inte skada såsom ett långvarigt bruk av nutrilette-pulver kan...
Kram
Innan op så älskade ajg att äta frukost. Nu vet jag inte vad jag ska äta längre. Får ingen ordning alls på frukosten. Det är jobbigt tycker jag, men det blir kanske bättre med tiden. Hoppas jag iallafall.
SvaraRaderaKramen i
jag har absolut inga problem med frukost. kan typ minnas 2 gånger i mitt liv som jag missat frukosten. bästa måltiden på dagen, tycker jag. :) <3 lunch däremot, blah.
SvaraRaderaHåller med helt och fullt! Jag känner folk som dels lever efter lchf och mår hur bra som helst och folk som testat och inte alls gillat det. Jag tror att alla människor är olika och har olika förutsättningar för dieter/ metoder.
SvaraRaderaSjälv är jag absolut en frukostmänniska. Om jag inte äter inom en halvtimme från att jag vaknar så börjar jag må dåligt. Så frukosten för mig är helig. Liksom lunch, middag och mina tre mellanmål. För mig är det bäst att småäta men det gäller att hålla koll på hur mycket man stoppar i sig så att det inte blir för mycket. :)
Det är intressant att se att alla är olika!