Kommentarer

Jag ville bara säga JÄTTETACK till allt fint, uppmuntrande och tänkvärt ni skriver till mig. Jag läser varenda kommentar och blir alltid lika glad av allt ni har att säga, vare sig det är en fråga, en komplimang eller något som får mig att tänka till. Tänkte passa på att besvara några kommentarer som inte lämnat bloggadress eller mail att svara till



"Anonym sa...
Jag läste din livshistoria. Väldigt intressant läsning, och jag tycker att killen du var tillsammans med verkade vara en stor idiot. Men hur gick det för er? Ni förlovade er, men hur tog du dig ur förhållandet? Kram!
- på Ett beroende ersätter ett annat?"

Svar:
Tack så mycket! Jo, på ett sätt var han en riktigt stor idiot. Men ingen människa är nog helt igenom god eller helt igenom ond. Jag kommer att fortsätta skriva på min livshistoria, eller "Fatties historia", och där kommer jag beskriva precis allt som hände, hur det tog slut osv.



"Lia sa...
Helvete (ursäkta mitt språk) vad ont det gör att läsa den här bloggen, inte för att jag känner igen min barndom, utan för att jag lever det just nu. Jag är 16 år, tjock med bulemi och ingen vill ha mej. folk kan säga att jag är "söt i ansiktet" eller "relativt snygg" (haha vilken fin komplimang va?) Förlåt om jag skrev en lång kommentar, men snälla, jag måste höra slutet på din berättelse, eftersom det känns som... ja hur det kommer bli för mej också?
på Fatties historia - del IV"

Svar:
Vad tråkigt att höra att du har det tufft. När man är tonåring är livet helt enkelt inte lätt, men oftast blir det bättre med åldern. Och jag hoppas du finner modet att gå och prata med någon om din bulimi så den inte börjar suga livet ur dig, för Du förtjänar bättre än så! Och vi har alla våra historier, dom slutar sällan likadant. Hur mitt liv sett ut är ingen säkerhet för hur ditt liv kommer bli. Jag hoppas verkligen du slipper gå igenom de sämre bitarna jag själv behövt ta mig förbi. Försök att forma ditt eget liv så som du önskar att det ska vara. Ingen annan kan "skriva" din historia utom du själv. Ta hand om dig!



"JuliaJay sa...
Måste börja med att säga att du verkligen är beundransvärd och väcker hopp i sååå många människor!

När jag tittar på bilderna på din mage så blir jag väldigt förvånad. Jag väger ca 70 och har som mest vägt 80 och min mage ser EXAKT likadan ut som din. Så JA, din hud har verkligen blivit väldigt fin!!! Dessutom tycker jag att du ska ta en titt på din nyaste bild där du står framåtlutad. Kolla på brösten! Om du tänker göra ett lyft så tror jag att resultatet kommer vara ungefär sådär! Skitfint alltså :)

Ja, jag ville väl mest att du skulle veta om hur bra din hud har dragit ihop sig igen, och tacka för att du skriver. Jag vet personer som verkligen får stöd och hopp av detta!

KRAM
på Huden"

Svar:
Tack så mycket! Fast jag är inte sugen på att fixa varken magen eller brösten längre tack vare Björnkillen. Jag hade turen att hitta någon som tycker att jag är vacker som jag, och dessutom fått mig att själv tycka om min egen kropp!
Det glädjer mig att du tycker om det jag skriver. Och ännu mer glädjande att du tycker jag ger hopp och stöd åt andra, det gör att bloggen känns väldigt meningsfylld och det värmer långt in i själen för mig.



"F sa...
Älskade vän! Jag blir lessen i ögat när jag läser detta!
Jag vet och ser på dig idag att du mår bättre! Önskar bara jag kunde på något sätt såg hur det va med dig under gymnasiet!
på Fatties historia VI"

Svar:
Bli inte ledsen. Jag både var och ÄR duktig att visa en sak utåt medans något annat pågick inåt. Det fanns bara en enda själ i mitt liv som ens märkte att något var på tok, någon som förstod det innan ens jag själv förstod. Du är en fantastisk vän och det var du även under gymnasietiden :)



"JuliaJay sa...
Så himla bra du skriver. har nu sträckläst alla "delar" som du skrivit än så länge, och det finns mycket att säga om allt såklart. Det allra viktigaste jag har att säga är att du faktiskt borde fundera på att göra en bok av detta på något sätt, ifall du inte redan funderat på det. Detta är riktigt bra läsning! Du skriver otroligt bra och beskrivande, och jag började nästan gråta vid något tillfälle.

Jag känner även igen mig i ditt förhållande till killen. Jag hade ett riktigt destruktivt förhållande med en tjej som (till skillnad från din kille) faktiskt FÖRBJÖD mig att klä mig, sminka mig och umgås som jag ville, och precis som du så accepterade jag (utåt) alltihop men gick till slut in i en lätt depression och gick upp 20 kg på köpet. Tack och lov gjorde hon slut med mig senare (det är helt klart det bästa hon gjort för mig) och jag är på väg tillbaka till mig själv gällande det sociala livet, att kunna vara mig själv, fri från regler och även vikten är på väg tillbaka(dock med vissa svårigheter, jag har alltid haft vissa ätstörningar så det är ganska jobbigt för mig nu).

Det är en helt otrolig historia du har och man blir verkligen glad av att höra hur klok du är och hur du ser på allt som hänt. Du är en riktigt stark tjej!!! Tack för bra läsning!
på Fatties historia VI"

Svar:
Din kommentar fick mig att le riktigt stort. Det är inte första gången någon föreslagit att jag borde skriva en bok, men för varje gång någon säger det blir jag alldeles varm inombords. För det är JUST DET jag drömmer om, och faktum är att jag försöker sammanställa en bok av allt detta.
Vad tråkigt med förhållandet, och att det tog så hårt på dig. Men tur att det tog slut i tid och att du nu efteråt förstår att det var destruktivt. Jag är säker på att du kommer gå ner det du gick upp och må bättre och bättre ju längre tiden går! Lycka till och ta hand om dig!



"Anja sa...
Tack söta du! Jag har helt missat detta inlägg. Trodde inte jag missat några sådana i din blogg sen jag fann den!

Min lillasyster såg detta. Tydligen har vi, helt oberoende av varandra, hittat din blogg och följer den båda två! Hon har liknande känslor/tankar/beteenden kring mat/ätande som jag och du och förstår precis även om hon aldrig varit riktigt tjock, dock överviktig. Vi har två syskon till, dom är SUPERSMALA, helt utan en gnutta fett, har extrem koll på vad de äter, träningsfreaks etc. Så dom har liksom vänt sin mat"neuros" åt helt andra hållet.

Så himla skumt. Vi har alla fyra fått störda matbeteenden trots att våra föräldrar aldrig haft något åt det hållet och trots att min yngsta syster föddes 18 år efter mig, har en annan pappa och inte har växt upp alls likadant eller varit med om samma saker.

Jag har varit nere på botten och vänt men har äntligen bestämt mig för att ta kontakt med läkare och åtminstone få komma till Överviktsenheten för att få hjälp. Jag känner att jag behöver någon som pressar mig, bryr sig, kontrollerar mig, sparkar mig i röven, ser till att jag kommer på "möten"/blir kontrollvägd, får hjälp med en diet/kost, typ EXAKT så här mycket får/ska du äta, inte mer. Följ detta till punkt och pricka, typ.

Hoppas att man kan få hjälp som är lite individbaserad. Jag vet ju inte alls hur det fungerar!

Vad otroligt gullig du är dom skrev detta inlägg! TACK :-)
Du ska veta att du är en stor inspiration för mig! :-)
kram
på Ge aldrig upp!"

Svar:
Ibland är sammanträffanden bra lustiga, och jag skrattade faktiskt lite när jag läste din kommentar! Och jag förstår att både du, jag och hon kan dela en samförståelse även om vi inte gått igenom samma saker eller har/hade samma mängd övervikt, för det behövs inga extrema mängder för att må dåligt eller för att ha en störd relation till ätandet.

Och vad GLAD jag blir att du tagit tag i saken och vågat/orkat be om hjälp! Jag vet att vissa tycker det är så enkelt att antingen själv göra något åt sin vikt eller enkelt att be andra om hjälp, men det är det verkligen inte. Det är inget enkelt med det alls. Så GRATTIS! Jag vet inte heller hur det fungerar dit du ska, men försök vara envis och stå på dig och förklara precis på vilket sätt du känner att du behöver hjälp! Möjligt är att det kanske inte räcker att du går till en enda plats och träffar en enda person, utan du kanske får gå till både dietist, någon form av KBT/beteende-terapeut osv. Men så länge DU vet vad DU är i behov av så är jag säker på att du kan få precis den hjälp du behöver!

Och vad kul att du tycker jag inspirerar. Jag startade bloggen för min egen skull, för att kunna skriva av mig osv, men att det utvecklats till något som inspirerar andra gör mig lycklig och ger mig en känsla av att kanske kunna göra lite skillnad och göra gott i livet.. Så TACK ska du ha för dina fina kommentarer!



Med allt detta sagt. Fortsätt kommentera! Både bra och dåligt, snällt och elakt. Ge mig något att tänka på, ge mig något att le åt. Ni är ibland anledningen till att jag går runt en hel dag med ett leende på läpparna, eller tänker till en extra gång när jag kanske varit för snabb med att ta ställning i en fråga!