Du är vad du äter!

Jag har aldrig gillat programmet "Du är vad du äter" av flera skäl. Dels så är jag inte särskilt förtjust i hur de slänger upp en veckas intag av vad personen ätit på ett bord, gärna geggigt, kladdigt, huller om buller. Det ser allmänt skräpigt och slemmigt ut.



Men när de senare visar upp den nya förbättrade kosten som planerats, ja då ligger allting fint upplagt som på en restaurangbuffé med fina skyltar som visar och förklarar vad allting är för något.



På sätt och vis är det ju bra att försöka visa hur dåligt och "motbjudande" ens nuvarande matvanor är, och hur fräsch och aptitlig en sund kost är... Men det känns så förlöjligat och förnedrande mot personen som vill ha hjälp med maten. Behöver man verkligen trycka ner en persons självkänsla och hänga ut dom som någon med snuskiga vanor? Hade man rört ihop allt på det nyttiga bordet till en sörja och staplat upp den onyttiga maten fint och prydligt med skyltar så hade ju jag hellre ätit av det "osunda bordet" än det nyttiga. Att överdriva och förlöjliga lurar inte mig i alla fall, det gör mig mest irriterad.

Sen tycker jag att programledaren Anna Skipper är... otrevlig. Jag minns en snutt av ett program för en tid sedan då en kille skulle få hjälp att ändra på sina matvanor, och han var så ofantligt medgörlig och villig att ändra på sin livsstil. Han bad bara om en enda sak, och det var att få slippa avokado. Han var villig att prova vad som helst och äta vad som helst, vad som helst - utom avokado. För det var något han tyckte var så otroligt äckligt. Och vad gjorde Anna när hon planerade hans nya kommande matvanor? Jo hon bjöd honom på en giftgrön drink som skulle vara otroligt nyttig. Hon riktigt gnuggade händerna när hon manade honom att dricka av den och gissa vad hon hade haft i. Han grimaserade direkt och gissade inte - utan fastslog - att hon haft avokado i drinken, vilket hon bekräftade snabbt (men hon försökte lirka och övertyga honom om att det absolut inte smakade avokado om drinken... vilket han visst tyckte i högsta grad)

Jag är verkligen för att äta rätt och att man inte alltid enbart kan äta saker man tycker om... Men om det verkligen finns något man AVSKYR, måste man då tvinga i sig just denna enda sak? Kan man inte få slippa just det, så länge man äter sunt och nyttigt i övrigt?


Nu har jag ätit ganska dumt sen förra sommaren, det kommer och går. I perioder lever jag nästan på bullar, popcorn och energidryck, för att en annan period äta mer lagad mat och mer grönsaker. Men i helhet äter jag sämre än jag gjorde mitt första år som opererad. Så av den anledningen tittade jag faktiskt på "Du är vad du äter - del 5 av 10" på tv4play, då avsnittet handlade om en kvinna som genomgått en Gastric Bypass Operation men fallit tillbaka i gamla dåliga matvanor och till och med gått upp vikten hon gick ner.

SE AVSNITTET HÄR!
(Tillgängligt online i 3 dagar till)

Jag tyckte det var väldigt intressant faktiskt, även om jag inte gillar programledaren eller hennes löjliga "Dåliga kladdiga mat-bord" vs "Sunda fräscha eleganta mat-bord". De tog upp vad man bör fokusera på att äta som viktopererad, hur viktigt det är att hålla sig borta ifrån sockret, hur viktigt det är med ordentliga rutiner, de tog även upp vad för typ av mat som motverkar sötsug och påverkar ens humör i positiv riktning, och framförallt lade de fokus på att man opererat magen och inte hjärnan. Att man inte kan operera sig och sen förvänta sig att allting ska sköta sig självt, utan att man måste själv ta kontrollen och göra en förändring för livet. Jag tyckte speciellt mycket om att de förklarade hur dåligt det är att banta för att få snabba resultat, utan att man istället ska ändra sin livsstil och sedan behålla ändringen livet ut!

Jag känner själv att jag verkligen vill återfå balansen igen. Jag vill inte banta, jag vill inte gå ner mer i vikt (jag ligger just nu på ca 57kg), men jag vill vara pigg, glad och full av ork! Björnkillen har ju verkligen hjälpt mig med motionen, och nu när mitt syskon opererat sig och kommer leva väldigt strikt så känner jag att det verkligen är dags för mig att ta tag i tyglarna igen och försöka hasa mig upp på hästen. För visst finner jag en otrolig njutning i att äta goda och onyttiga saker, men jag MINNS mitt år som "gift-fri" då jag varken drack läsk, åt godis eller chips. Jag var lyckligare än någonsin, magen var gladare än någonsin, och kroppen kändes friskare än någonsin! Det är ju en avgiftningsfas att ge upp allt gott och onyttigt och försöka ersätta det med nyttiga grejer, men jag vet ju att det är värt det!

Det jag gör rätt som opererad är att jag äter väldigt ofta och lite, det jag gör fel är att jag inte äter rätt/bra saker varje gång. Istället för att ta en bulle eller en smörgås vid varje mellanmål så borde jag äta frukt, knäckebröd, ett kokt ägg och liknande. Som jag gjorde mitt första år som opad.


Mitt syskon förresten, som jag oroat mig för.. Han/hon mår toppen, återhämtar sig mycket bättre och snabbare än jag själv gjorde. Jag låg på soffan och kände mig tom på energi och ork medan musklerna förtvinade. Just då tyckte jag att jag mådde toppen under omständigheterna, men nu när jag ser mitt syskon så inser jag att i jämförelse med honom/henne var jag ett vrak. Jag blev SÅ lycklig av att ta en promenad, prata och lyssna på mitt nyopererade syskon. Förändringen är omedelbar, inte för att det syns på utsidan, men det märks i sättet han/hon pratar, tänker och resonerar. Hur han/hon planerar att aldrig någonsin mer äta saker som chips, att verkligen röra sig och träna mycket så att han/hon inte bara blir smal utan vältränad i jämn takt med viktnedgången. Det var så underbart att se och höra, hur mitt syskon ser sin operation som en stor hjälp och stöttepelare, men i grund och bottnen tycker och tror att det är upp till han/hon själv att göra en förändring för livet både gällande mat och träning.

Vad tycker ni om Anna Skippers "Du är vad du äter"?

och Blir ni lyckliga av att se andra göra förändringar för livet?