Psyket och kroppen

Träning. Sund kosthållning. Det känns lite som när jag var liten och skulle lära mig cykla, eller lära mig att skriva mitt eget namn. Det var vingligt, blev fel, man ramlade omkull, bokstäverna blev bakochfram... Men så småningom gick det.

Nu har jag den bakomliggande erfarenheten av att verkligen äta rätt. Så när jag köpte hem nyponsoppa utan socker -med fibrer, yoghurt med bra bakteriekultur och all-bran flingor (som jag för övrigt i hela mitt liv tyckt smakat sågspån) för någon vecka sen kändes det inte jobbigt. Att sätta sig och äta mål man inte tycker är supergott, men inte heller oätbart känns inte avigt och fel. Det är inte längre som att lära sig cykla. Men visst tycker jag fortfarande att det är svårt. Vissa veckor lever vi nästan på dom där all-bran flingorna, mackor med skinka och gurka osv. andra veckor tappar vi kontrollen och äter både popcorn, läsk och kakor. Jag letar fortfarande efter disciplinen och balansen. För jag vill inte banta eller svälta, men jag vill heller inte äta popcorn istället för kvällsmat. I jakt på balans, det är vad jag är.


Men träning då, som jag egentligen satt och tänkte på. Det är ett fullkomligt outforskat område för mig. Visst har jag många gånger i mitt liv både köpt gymkort, träningsmaskiner, gått och simmat, gett mig ut och sprungit/joggat osv. Men ju mer jag tänker tillbaka på det, ju mer inser jag att jag verkligen bara har skrapat på ytan av vad träning faktiskt innebär.

För det första har jag aldrig pushat mig själv till bristningsgränsen, fast det har alltid känts så. VARENDA GÅNG jag försökt träna i mitt liv så har jag varit på vippen till att börja gråta, jag känner hur det "bränner" av ansträngning i lemmarna, hur luften sticker i lungorna och hur hjärtat bultar plågsamt hårt i bröstkorgen. Nu inser jag dock... att det var helt och hållet mentalt. Det är som att äta något man tycker är vidrigt, kanske både i konsistens och smak. Bara för att det smakar och känns så äckligt att man vill kräkas, betyder det inte att det är något farligt. Det kan ju rentav vara något otroligt nyttigt och vitamin/proteinrikt man tycker är sådär äckligt.

Varenda gång jag har satt min kropp i träning, har det dröjt alltifrån 10 min till några dagar, men det slutar alltid med att jag vill gråta. Sätta mig ner, ge upp, gråta och inse att jag inte kan. Att jag inte är stark nog.


Häromdagen när jag var ute och gick den vanliga 5km rundan så fick jag den där "brännande" känslan i mina vader, hjärtat bultade hårt i bröstet pga uppförsbacken jag just kommit upp för, och jag kände att jag slog av på farten (som per automatik vid fysiskt obehag). Och sen, sen hände det. Tårarna började bränna under mina ögonlock och jag tänkte:

"Det gör ont, jag är trött, jag vill inte mer"

Men den här gången (till skillnad från alla de hundratals föregående gångerna detta hänt) satte jag mina egna ord - eller tankar - i halsen. Jag hade ju gått just exakt den här promenaden, i exakt just den här takten, flera gånger i veckan i veckor nu! Varför kändes det så hopplöst, omöjligt och plågsamt just den här dagen? Jag ökade takten till det normala tempot igen och började fundera. Hade jag ätit något dåligt, hade jag sovit dåligt, hade jag sträckt något eller hade jag träningsvärk? Nej, inget. Jag hade helt enkelt bara ingen lust. Jag var på mitt typiska "vill sitta hemma i soffan - inlindad i en filt med en kopp kaffe framför TVn"-humör.

Ovilja. Lathet. Det var allt det var.

Man hör ju ofta om hur mycket psyket påverkar en fysiskt, och det är i högsta grad sant. Att helt plötsligt kräkas för att man känner sig stressad, eller få röda kliande utslag när man är nervös, eller rentav bli febrig eller på annat sätt sjuk under dagar man känner sig extremt nedstämd... Allt detta drabbar ju människor ständigt. Så varför har jag så svårt att ta till mig och inse, att min kropp gör fysiskt motstånd när jag försöker träna. Jag vill inte träna, jag tycker det är både tråkigt och jobbigt, och min kropp börjar därför värka och ger mig en ursäkt som för mig själv känns som anledning nog att bara sätta stopp där och då - direkt.

Jag blev arg på mig själv under den där promenaden när jag började inse detta, att mitt psyke gör att min egen kropp motarbetar mig. Så jag ökade tempot tills det kändes som att hjärtat försökte bryta sig ut ur bröstkorgen på mig och som om lungorna var fyllda med nålar. Jag sprang nästan lika mycket som jag gick, och lät inte mina ben vila en enda sekund. Jag lät vaderna brinna som eld.


Jag hoppas att den här insikten ska bli en hjälp på vägen. Att det inte bara ska bli något jag är medveten om men inte gör något åt. Jag hoppas att insikten ska finnas färskt i mitt sinne varje dag jag är ute och går.


Jag pratade med Björnkillen ikväll, och föreslog att vi ska fortsätta att promenera 5km om dagen, men att vi utöver det ska träna med hantlar, gummibanden, göra situps, armhävningar och helt enkelt styrketräna varje dag när vi kommit hem från promenaden. Han tyckte det lät som en bra idé.


När jag tänker på att jag tycker träning är tråkigt, så försöker jag lista ut sätt att göra det roligt. De långa tråkiga (och jobbiga) promenaderna blev så ofantligt mycket roligare genom att jag började lyssna på talböcker medans jag gick. Istället för att släpa fötterna efter mig och tänka fem miljoner tankar kring hur jobbigt det var för benen så är mina promenader numera fyllda med skratt och leenden (jag föredrar böcker med komiska inslag). Kanske kan man göra hemma-träning (styrketräning?) roligt också genom olika redskap, bra musik, riktigt bekväma träningskläder osv?


Ska faktiskt våga mig på att sätta upp några mål för kommande vecka:

[ ] Promenad på MINST 5km - Dagligen
[ ] Styrketräna hemma MINST 30min - minst 5 av 7 dagar

Jag kanske borde ta en ny helkroppsbild... IFALL jag nu skulle lyckas bli en aktiv människa med muskler. Då vore det ju kul med förebilder av lår, armar, rygg och allt det där..



Ps. Om någon annan liksom jag är sugen på hemma-träning så har jag hittat lite guider på aftonbladet som jag själv tänkt prova:

(Klicka på titlarna för att komma till tränings-artiklarna)

Fixa formen hemma!

Få snygga ben

8 övningar med gummiband

Fast mage – på 3 veckor

Starka armar med 5 enkla steg