Tänk på barnen!

Jag tror säkert att jag tidigare har nämnt att en av anledningarna till att jag vill försöka lära mig att leva ett hälsosamt liv med rätt kost och motion är för att jag vill att min framtida familj och barn ska ha bra förutsättningar.

Om det är jag som lagar maten och gör inköpen, då ligger ett stort ansvar på mig att köpa och laga till BRA saker för resten av familjen (nej givetvis MÅSTE inte detta falla på mig ensam, men då jag faktiskt VILL vara lite av en huslig hemmafru som spenderar mycket tid i köket och med barnen så lär det ju falla på mig). Om barn ser sin mamma äta chips i tid och otid lär de vilja göra detsamma, och har man ett skafferi fyllt med godis är chansen stor att barnen och andra familjemedlemmar går och norpar ur skåpet i tid och otid.


Ett av mina mest förfärliga minnen i min lilla minnesbank var när jag en gång åkte tåg för att hälsa på ett syskon. Jag hamnade i en vagn där jag satt vänd mot ett par med ett barn emellan sig. Barnet var nog bara 1-1,5 år gammalt och såg "normalt" ut, bägge föräldrarna var överviktiga (jag skulle gissa på mellan 50 - 70 kilos övervikt vardera). Efter en halvtimme säger mamman att det är dags för lite lunch och jag tänker automatiskt på festis-förpackningar, äggmackor och i barnets fall barnmat, gröt eller dylikt.. Men nej. Mamman hissar först upp en stor chipspåse ur sin ryggsäck och sedan en tvåliters cola. Föräldrarna börjar äta ur påsen och stoppar in ett och annat i det lilla barnet mellan varven. Efter några minuter frågar mamman med spinnande röst om den lilla är törstig och hjälper sedan barnet att dricka ur den stora läskflaskan.

Jag mådde illa.. och då var jag ändå själv överviktig när detta skedde.


Jag tycker det är en sak att välja att stoppa i Sig Själv på ett sätt som gör en sjuk och överviktig... Men att göda sina barn? Det får mitt hjärta att brista. Jag vet att åsikter går isär gällande barn och godis. Vissa tycker att man kan ge barn frukt och nötter fram tills att de är gamla nog att faktiskt be om att få godis, andra tycker det är viktigt att barnen också ska få "något gott" men på bestämda dagar. Jag tänker inte låtsas som att jag vet bättre än de som faktiskt har barn då jag inte har några själv ännu, men vad jag HAR erfarenhet av är syskon och släktingars barn. Jag har mött barn som innan de nått skolåldern aldrig fått godis, och de är minsann inte ett dugg olyckliga för det. De tycker att banan, pumpafrön och ett rån med smör på är "godis nog" att ha framför TVn eller när de vuxna fikar.

Vad som fick mig att tänka på detta var när jag var i affären sist och fick syn på dom här frukostflingorna:



Jag blev vansinnigt arg och gick runt och kokade inombords. Barn blir allt fetare, ohälsan ökar och vi blir tvingade att både ta till tabletter och skalpellen för att fixa problemet... Men ingen verkar göra ett skit för att FÖREBYGGA det hela, utan bara åtgärda i efterhand?

Frukost, dagens viktigaste mål. Då man enligt varenda jäkla dietist ska äta fiberrikt, proteinrikt, vitaminer i form av frukt och bär... Och så tillverkas och säljs det GODISBITAR att ha i tallriken?! Havrefras med nutellafyllning är vad det är. En frukost som förmodligen bara bereder väg för en ohälsosam kosthållning längre fram i livet..


Jag har ofta fått höra från mina egna föräldrar att det inte alltid är så lätt att försöka göra det rätta för sina barn. För barn tjatar, skriker, gråter och verkar aldrig få slut på energin till att verkligen envisas tills dess att de får sin vilja igenom. Och jag tycker inte enbart att det ska falla på föräldrarna heller, för jag förstår att det inte kan vara lätt att neka sitt barn saker som dennes kompisar får äta, eller saker som faktiskt finns tillgängliga att köpa och ofta är tillverkade JUST FÖR BARN. Hur ofta riktar sig inte godis och fling-reklamerna just till barn?

Men eftersom jag har inställningen att man inte kan leva i en värld utefter hur man önskar att den vore, utan man måste leva i verkligheten och anpassa sig efter den, så kan vi inte förlita oss på att godistillverkarna slutar tillverka godis eller att affärerna ska gömma undan det i en avskild avdelning längst bak i butiken. Man får göra sitt bästa, använda all sin styrka och försöka tänka på att det inte handlar om en själv utan någon man älskar, någon som inte har förstånd nog att fatta sådana beslut själv.

Och när jag skriver "barn" så menar jag verkligen barn. Barn som behöver vägledas och bestämmas över eftersom de själva inte är mogna att fatta viktiga beslut. Så fort barn blir tonåringar, då går det inte längre att bestämma och fatta beslut åt dom. Dom har blivit smartare, mer självständiga och kommer alltid finna sätt att kringgå sina föräldrars vilja.

Som min mamma sa för några veckor sedan:

"Man vill verkligen vara en bra förälder och veta att man verkligen gjort ALLT i sin makt för att barnen ska må bra. Men ibland räcker inte ens det, i slutändan blir barnen vuxna och fattar sina egna beslut. Se bara på dig Fattie, vi slutade köpa hem kakor, socker och smör och tillslut satte vi hänglås på kyl och frys - men hindrade det dig?"



Jag vet inte exakt vad jag vill ha sagt med det här inlägget. Jag är väl mest bara arg över att det finns föräldrar som verkligen inte ens försöker leva bättre för sina barns skull, som inte ens försöker hjälpa sina barn leva sunt såsom en växande liten kropp och sinne behöver, och på samhället och företag som mer än gärna göder upp oss för vinnings skull trots att det långsamt gör oss sjuka och olyckliga.

Jag är bara förtvivlad...