Baksidan

Jag skriver väldigt mycket positivt om magsäcksoperationer och jag känner lite nu att det är dags att ta upp det negativa. Jag vet inget om komplikationer såsom tarmvred, gallstensanfall med mera, men jag vet hur JAG och MIN kropp fungerar och vad den ibland råkar ut för, och det är väl det jag tänkte dela med mig av...


Punkt 1
Dumpningar. Vet att jag nämnt det flera gånger förr, men det borde ändå vara med på listan. Jag kan inte ens äta 3 rutor av en chokladkaka, dricka ett glas läsk eller äta 1,5dl nötter innan jag får en dumpning.

Dumpningar kan gestalta sig olika från person till person, för min del yttrar det sig som så att jag först blir otroligt trött och sömnig. Strax därefter kommer illamående, yrsel och magknip. Jag brukar somna av utmattning av de överväldigande känslorna och sova någon timme.


Detta tycker jag är både hemskt och bra på samma gång. Givetvis är det hemskt när det händer, men med tanke på att det ENBART händer när jag äter saker som choklad, chips och liknande så känns det som om kroppen helt enkelt reagerar på ett sätt den BORDE göra för ALLA människor när man stoppar i sig något onödigt. Om kroppen alltid säger ifrån när man stoppar i sig dåliga saker för den, men reagerar bra på näringsrik kost så skulle vi förmodligen inte ha samma problem med att äta så dåligt som vi har idag.

Jag vet att dumpning ofta kallas för komplikation eller biverkning av operationen, men jag ser det hellre som en felkorrigering. Min kropp har äntligen lärt sig att säga ifrån.



Punkt 2
Magsår/magont. Jag har nog aldrig i mitt liv provat på så mycket olika saker för att råda bot på halsbränna, sura uppstötningar, magsår, magont och magkatarr som jag gjort de senaste två åren. Jag har ALLTID proviva eller filmjölk med bra bakterieflora i kylskåpet numera, för jag kan aldrig veta när jag helt plötsligt får plötsligt magont. Ibland tar jag även till tabletter för magen när jag blir som mest desperat.

Det låter väl väldigt hemskt, men något jag insett är att detta INTE sker utan anledning som jag först trodde. Faktum är att jag insett mer och mer att magproblemen börjar oftast när något i livet är fel, och förvärras mer och mer om jag inte åtgärdar det som nu gör att jag mår dåligt. Min senaste relation t.ex. gav mig extrema magsmärtor, jag började överväga att ringa sjukhuset vissa dagar eftersom det aldrig ville ge med sig. Men så fort jag bröt med killen och åkte hemifrån några veckor så försvann magkatarren som i ett trollslag.

Ska väl dock tillägga att under de perioder jag hetsätit och tröstätit större mängder socker och fett så har jag fått en molande värk i magen dagen efter ätandet. Men eftersom tröstätandet hänger ihop lika mycket med det psykiska välmåendet som magkatarren gör har jag svårt att urskilja vilka gånger det är sockret eller den mentala hälsan som gnager sår i min mage.

Varför detta finns med på listan är för att jag ALDRIG hade sådana här magproblem innan operationen. Inte på den här nivån i vilket fall. Magen har blivit känsligare på många håll.



Punkt 3
Laktosintolerans, eller i mitt fall - laktoskänslig. Jag kan äta ost, äta mat med mejeriprodukter som kokats etc. Men att dricka ett glas mjölk eller dylikt är helt uteslutet. Alla mjölkprodukter som inte kan kokas (yoghurt, filmjölk osv) köper jag alltid som laktosfria numera.

Glass är HELT uteslutet även om den går att köpa som laktosfri. Jag är inte säker på varför jag reagerar så otroligt starkt på glass, men jag får som en kombination av dumpning och laktosintolerans-reaktion varje gång jag försöker äta det.



Punkt 4
Jag sitter just nu med en kopp kaffe och helt tom mage, trots att jag åt för bara en liten stund sedan. Varför? Jo för jag blev tvungen att gå in i badrummet och sticka fingrarna i halsen. Detta händer inte särskilt ofta, eftersom jag med tiden lärt mig vad för mat som jag bör undvika, men nu och då provar jag något nytt och då skiter det sig igen.

Så vad händer?
Jo matbitar fastnar och täpper till så att maten inte kan sjunka ner i tarmarna.

Ibland märker jag inget mer än att jag blir väldigt fort mätt, och att mättnadskänslan helt enkelt inte avtar. Dricker jag dessutom lite vatten efter en stund och sedan tar en kaffe på maten så börjar det inte bara kännas som att jag är mätt, utan som att maten långsamt fyller upp hela matstrupen. Det känns lite som att spricka från insidan (INTE mättnadskänsla eller illamående, utan fysisk smärta och obehag). Och hur åtgärdar jag det? Jo genom att sticka fingrarna i halsen och därmed tvinga magmusklerna att krampa tills vad som än fastnat lossnar och kommer ut.

Det är inte en särskilt rolig komplikation. Trots att det händer väldigt sällan så reagerar folk alltid lika starkt när de hör att jag kräks inne på toaletten, och min nonchalans över det hela tycks bara oroa dom ännu mer. Kanske grubblar de över om jag håller på att utveckla bulimi eller liknande... Men när man kräks med flit mer sällan än en gång i månaden tycker jag inte det är något att oroa sig över personligen. Dessutom brukar jag ofta äta något ungefär en timme senare för att försäkra mig om att det som fastnat försvunnit och att "vägen är fri" i mig.

Men även om detta är den mest påtagliga och ständigt återkommande komplikationen för mig så tycker jag inte att det är något att gnälla särskilt mycket över. Jämfört med mina fysiska krämpor och dåliga psyke jag hade som tjock så är detta rena rama solresan i jämförelse.



Varje människa måste väl själv avgöra vad de kan leva med. Själv känner jag att de komplikationer jag lider av inte är något att tjafsa om. Livskvalitén i helhet har ju förbättrats så mycket på alla andra punkter! Men det är ändå värt att poängtera att man eventuellt byter ett elände mot ett annat när man opererar sig.



Ni som har opererat er:
Har ni några komplikationer efter ingreppet och vad tycker ni om det?

Ni som ska operera er:
Är ni oroliga över att få komplikationer? Vilka?

Ni som varken har eller ska operera er:
Har ni några tankar om detta?