Avgiftning

Tankar kring att försöka hålla sig undan sötsaker:

I min familj har vi alla problemet att tacka nej, och om vi säger Nej men folk tjatar - ja då brukar vi ge med oss. Nu när jag verkligen verkligen försöker låta bli choklad, godis och allt det där, inser jag hur motigt det är att stå på sig. Bara den senaste veckan har det bjudits på toblerone tårtor, snickerstårtor och amerikanska red velvet tårtor (mycket födelsedagar såhär på våren) och den enda mellanvägen jag lyckats hitta är att ta en så pass fjantigt liten bit att de som bjuder ser ut att ta illa upp. Nu snackar vi 2-3 tuggor-stora bitar / så tunt skurna att de faller sönder ifall man försöker ställa dom upp. Men jag känner att folk får helt enkelt ta illa upp, nästa gång tänker jag säga nej helt och hållet, för kan jag inte blidka dom tillräckligt genom att smaka, då är det inte värt att ens försöka, då är det nog bättre att bara säga rakt av nej och bespara mig själv känslan av nederlag.

Men igår kom ett sant eldprov. Vi var tolv personer som skulle iväg och ha filmkväll med tacos och godis. I affären går jag rakt förbi godisavdelningen. Jag kände hur suget började växa i mig och skyndade därför. Dessvärre köpte ALLA och jag menar ALLA andra godis, läsk, chips.... Mitt humör gick i bottnen. Jag förstår faktiskt inte varför jag blev arg och irriterad bara för att andra valde att äta godis när jag själv avstod. Jag hoppas det helt enkelt rör sig om frustration - att jag har längtan efter det men mentalt vill låta bli. Konflikt-känslor. Dessutom upptäckte jag att min kära pojkvän tydligen faller lätt för grupptryck. Han som varit precis lika disciplinerad som mig och hållit ner på läsken, hållt sig helt undan godis, han köpte bäggedera. Lite ledsen för att han inte kunde hålla sig, men samtidigt glad att han hittills bara brutit godis-avhållningen när vi varit hemifrån och det var lite gotte-tema för kvällen (en lördag dessutom). Lite som att tillåta sig äta potatis på restaurang när man egentligen går på lchf?

Nej jag vill verkligen avgifta mig själv. Inte från socker eller så, utan från beroendet, missbrukarbeteendet. Vad jag missbrukat mest de senaste månaderna är godis, choklad, chips, popcorn, energidryck, pizza och pasta med ost (jag menar verkligen enbart skivad ost och in i micron. Näringsfattigaste skiten jag kunde valt att stoppa i mig...). jag har verkligen ätit och frossat precis lika kraftigt som när jag vägde 110kg. Jag har tydligen fortfarande kvar den sidan, det beteendet, den självdestruktiva missbrukaren.

Så jag vill avgifta mig och förneka mig allt det där som jag missbrukat. Jag har lyckats avgifta mig själv en gång tidigare och jag lyckades leva helt utan mitt "knark" och må superbra. Det är vad jag vill ha igen. Min frihet.

Så nästa gång tänker jag helt och hållet tacka nej till tårtan.