Minskad motivation men bra käk (eller?)

Skit och mögel. Sommaren har definitivt bestämt sig för att ge sig av och den tog med sig min motivation.

Det är inte jättefarligt kanske. Jag har inte sjunkit tillbaka i gamla vanor eller så, men lusten att laga mat har minskat vilket resulterar i massa halvfabrikat och skräpmat (även om jag väljer nyttiga alternativ så känns det inte helt bra..), och det där med att ut och gå har ju givetvis också avtagit. Jag rör mig fortfarande, promenerar sträckor jag tycker är onödiga att ta bussen för osv, men det är inte lika rutinmässigt och inte lika långa sträckor som innan..

Det känns helt enkelt som att jag fortfarande är igång men har gått ner på lågvarv.

Börjar nog bli dags att släpa hem pappas löpband och knöla in i vardagsrummet helt enkelt. Kanske kan det kicka igång motivationen igen?



Angående något helt annat dock så har jag fått lite positiv självinsikt den senaste veckan gällande min matlagning. Det första som skedde var att mina föräldrar gått av sin lchf diet och nu ska prova något som heter 5:2 metoden. Den ska tydligen gå ut på att man får äta som vanligt/normalt 5 dagar i veckan men de resterande 2 dagarna ska man äta minimalt och väldigt lite kilokalorier (var iaf så jag uppfattade det?). Jag var hemma hos dom på en av deras "2" dagar och fick äta maten de lagat efter bokens restriktioner, och medan dom menade på att det var ätbart men tråkigt och inte riktigt i deras stil så mumsade jag i mig och njöt. Det påminde om min egen mat, smakade mycket som min egen mat, och jag insåg plötsligt att jag inte lagar mat på samma sätt som resten av min familj. Jag misstänker att om jag skulle bjuda dom på min egen kost regelbundet så skulle de finna den tråkig på grund utav bristen på smör, vispgrädde osv. Jag är ju enligt dagens tänk inte alls smart i matlagning, jag öser inte på med fett utan föredrar mjölredning + mellanmjölk framför vispgrädde när jag gör såser och grytor.

Det andra som skedde var att min väninna "S" frågade mig VAD som fick mig och min pojkvän att gå upp i vikt året som var. Vad för mat jag egentligen lagat? Och jag tänkte efter och svarade henne att jag lagade precis samma mat som jag gör nu, den enda skillnaden är att jag fixar mycket grönsaker till varje måltid nu så att man äter halva tallriken med mat och andra halvan med grönt. Ingen annan skillnad. Har varken minskat eller ökat på fett och kolhydrater. Då frågade hon vad jag trodde vi hade gjort fel om det inte var maten? Och där var det desto enklare att svara: alldeles för mycket stillasittande kombinerat med överkonsumtion av godis och läsk.

Tanken på att min ohälsosamma livsstil berodde på grejerna EMELLAN måltiderna snarare än måltiderna i sig själva gjorde mig väldigt lycklig. Vetskapen om att jag TYCKER OM mat som inte är extremt fet eller kolhydratsrik, och att jag lagar den per automatik utan att behöva krångla och korrigera mitt sätt och tänk i köket - var en lättnad.

För skojs skull räknade jag ut hur många kilokalorier mina måltider innehöll under några dagar och kom fram till följande: att om jag äter en normalstor portion (alltså inte gbp-op storlek) av min mat så blir det lite för höga siffror för att det ska vara hälsosamt och lagom. Men om jag halverar portionen och fyller andra halvan av tallriken med t.ex. broccoli så kunde jag äta mig mätt med gott samvete hela tiden. Så jag lagar inte extremt fettsnål mat eller så, men den är tydligen inte jättefarlig åt andra hållet heller.

Nu vet jag att det här låter ganska uppblåst, och kanske har jag inte helt rätt. Kanske slutar jag och pojkvännen tvärt att gå ner i vikt för att den här "tänk vettigt"-metoden inte är tillräcklig. Jag har stålsatt mig för det och försökt smälta att jag löper stor risk att faktiskt behöva göra desto mer, ändra desto mer, just för att jag kanske är naiv och inte ser felen jag gör bara för att vi fortfarande får resultat. Men så länge vi fortsätter att gå ner i vikt tänker jag nog inte försöka förbättra eller ändra på det vi gör, jag vill inte hetsa, vara extrem eller utsätta min kropp för någon form av jojo-resultat med detta. Jag vill hitta livsstilen som är bra och balanserad för oss, som får oss att landa och ligga på en vikt och kroppsform vi trivs med.

Nu har jag sedan en vecka tillbaka legat ganska stadigt på 66,5 kg och det känns skönt. Får se när/om det lossnar igen.


Någon därute som provat 5:2 - metoden och vet ifall den ger resultat eller inte?
Vad tror ni kommer bli nästa populära diet efter att lchf hetsen börjar lägga sig?