onsdag 7 augusti 2013
Tålamod
Det är lustigt hur en viktuppgång alltid går spikrakt uppåt och i rask takt dessutom, men så fort man tappar vikt börjar vågen bete sig underligt.
Kom ju ner till 66,8kg i slutet av juli, två dagar senare visade vågen 68,5 igen (trots att jag inte hade ätit något dumt eller latat mig). Förra veckan visade vågen lite försynt 67,5 över en dag och sen 68 igen nån dag senare, och nu imorse 66,7. Hej bergodalbana!
I mitten av april slutade jag med de antidepressiva tabletterna och klippte godiset helt i samma veva. Det resulterade i att jag tappade 4kg på en månad och gick från 72,5kg till 68,5kg. Sen dess har vi utöver godisstoppet ändrat på kosten till det bättre och varit ute och gått så mycket vi haft tid och ork till, min pojkvän har tappat snart 5kg (vilket visar att vi är på helt rätt spår) men för mig så kärvar vikten. Förvisso har han mer vikt som ska bort än jag har, men jag känner mig ändå frustrerad och ledsen vissa dagar.
Varje gång vikten hoppar upp något kilo försöker jag hålla mig lugn och tänka på att ge det tid. Att inte hetsa och inte få panik över småändringar. Det är ingen idé att ge upp eller fuska bara för att vågen inte samarbetar, och om jag bara fortsätter på samma spår så kommer vikten bli vad jag vill tids nog. Men det är så SVÅRT att inte bli frustrerad...
Jag har trots allt tappat 6kg av de 14 kilona jag ville få bort (eller 6kg av de 10 kilona jag lade på mig, så kan man ju också se det). Jag borde försöka tänka mer på hur långt jag kommit på vägen istället för att få panik över att det verkar gå ofantligt trögt att komma längre nu.
Tålamod Fattie... Tålamod...
Hur reagerar ni på motgångar när ni ändrar livsstil eller försöker tappa vikt?
Blir ni ännu hårdare mot er själva, ger ni upp eller fortsätter ni på samma
sätt i hopp om att det ger resultat längre fram?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Har du funderat på att väga dig mer sällan? Och exakt samma tid? T.ex måndag exakt kl 8:00 på morgonen? Annars är det så lätt att man väger sig varje dag och blir ledsen över siffrorna, medan det egentligen beror på vätska och sånt som skiftar varje dag. Och egentligen, du är ju på en bra vikt, även om den skiftar 5 kg plus minus ibland, eller hur? Då kanske det är bättre att lägga fokus och energi på att ta sig ut på promenader dagligen och göra nyttiga matval, istället för siffror. Bara en tanke, eftersom de där 5 kg upp eller ner egentligen inte påverkar din hälsa så mycket. :) Tycker iaf du är sjukt duktig! Ditt tänk kring mat är så klokt!
SvaraRaderaNär det gäller mig så är jag en typisk "quitter"... Så fort vågen inte visar minus när jag bantar så ger jag upp, bölar lite, och lägger ner hela projektet. Tills jag får panik en månad senare och kör igång igen. Ond cirkel :P
På ett sätt är det skitdumt att väga sig flera gånger i veckan (dock väger jag mig alltid på morgonen innan frukost och utan kläder), men för mig har vågen alltid varit lite vägvisare... Den visar alltid omgående ifall jag äter fel (dock är den inte lika snabb med att visa om jag äter rätt..), samt att när jag i vintras slutade väga mig så sköt vikten iväg utan att jag visste om det förrän det gått på tok för långt. Så jag tror att för Mig är det bra att väga sig för ofta än för sällan, men jag vet andra som det är raka motsatsen för... :)
RaderaAngående vikten så, jodå, jag väger hyfsat okej, men jag är bara 160 lång, så normalvikt för mig är ganska lågt. Enda hälsoskälet jag har för att vilja tappa vikt är mina knän, så fort jag väger över 60kg börjar knäna säga ifrån (har såkallade "hopparknän" vilket innebär att knäskålen hoppar ur led). Men på ett mer mentalt plan vill jag väga mellan 57-62 pga jag är rädd att tappa kontrollen. Går jag upp för mycket kommer jag inte ha den mentala styrkan som krävs för att gå ner vikten igen, och jag vill aldrig mer behöva må dåligt över min kroppsvolym... Jag vill hellre se till att förebygga i god tid för att förhindra att det går för långt. Vikthets har varit en del av mitt liv och identitet så länge att jag inte tror att jag någonsin kommer kunna sluta lägga fokus på det.
Det kanske är en ond cirkel som du sysslar med men du tar ju iaf tag i det igen! :) Allra värst är väl om man ger upp och sen inte ens försöker igen :O men jag förstår att det ändå kanske inte är den bästa typen av respons på tillfällig motgång..
Jag är också 160 cm :) Jag är väl lika påverkad av smalhetsen som så många andra, så någonstans hade jag helst velat väga 55 kg, men jag tror inte det hade funkat för mig. Jag vägde som minst 57 kg tror jag och då var jag otroligt deprimerad och hade ingen aptit alls... Så det var ingen bra vikt på det viset. Tror kanske 63 kg är mer rimligt för mig, mitt emellan där jag är riktigt smal och där jag är tjock haha... Låter skönt att du hittat din balans-vikt iaf :) Jag söker ju fortfarande efter min...
RaderaNej jag är jätterädd att någon dag bara "Äh nu skiter jag helt i detta!" och vräka i mig och några månader senare stå där och väga 120 kg... Så någon slags kontroll finns väl i mig. Nej nu måste jag ta tag i detta faktiskt. Mår så otroligt dåligt över min kropp och nu får verkligen inte vikten skena uppåt mer! Borde liksom vara stolt över att ha slutat röka, men sanningen är att jag ångrar rökstoppet. Jag gick fort upp 8 kg efter det och det gjorde ont i mig. :-/