Stack hål i min lyckobubbla

Blev uppringd av en 'sköterska U' idag som på sätt å vis stack hål på min lyckobubbla. Diabetiker o de med högt blodtryck går före alla andra (inget jag egentligen tycker är fel, tvärtom), o jag blir bara inringd om någon blir sjuk precis innan op, om de ångrar sig så ringer de inte mig tydligen. Det var ju synd. Det positiva var att hon sa att jag FÖRMODLIGEN skulle opereras innan sommaren, men att hon inte kunde veta säkert. Jag vet inte vad jag ska känna.. det kanske är lika bra.

Hon berättade att jag skulle flyta i två veckor innan op.. det kom som en chock eftersom jag tidigare blivit tillsagd att jag skulle slippa flytet. Plötsligt oroar jag mig väldigt faktiskt. Jag har ju inte klarat en pulverdiet mer än 3 dagar de senaste femtioelva gångerna jag försökt.. hur ska jag klara det nu?!

Suck.. jag känner mig så tom och besviken..

En underbar & hoppfull dag!

Idag var en underbar dag, en hoppfull dag.

Jag började redan igår att försöka få tag i patienträttigheter här i stan, för att få hjälp med att åberopa vårdgarantin. Igår var ingen anträffbar, så jag fick fortsätta idag. Efter mycket om och men med tjejen i växeln blev jag kopplad till någon lagom grinig gubbe som pratade om att jag bör välja en valfrihetsremiss istället för vårdgaranti. Det är preciiiis samma sak som att åberopa vårdgarantin, bara det att landstinget inte betalar reseersättning - sa han. Sedan sa han åt mig att ringa Bygrotta lasarett och fråga om valfrihetsremissen, då vårt landsting tydligen har ett avtal med deras landsting.

Jag ringer till Bygrotta, blir kopplad till sjukhuset, blir kopplad till någon avdelning som kopplar mig vidare till kirurgmottagningen (ingen visste tydligen VEM jag borde prata med).. tillslut får jag prata med en kvinna som hör sig för och berättar att deras kötider är längre än Byhålas, så att jag bara förlorar på att åka till dom... JAHA?

Vid det laget var jag så URLESS på att ringa runt och bli kopplad att jag letade reda på numret till Byhåla och ringde direkt dit, jag får numret till en kvinna som ska återkomma om nån timma. Ringer efter någon timma varpå en telefonröst säger att kvinnan inte kommer återkomma förrän imorgon. Blir förbannad och inväntar telefonisten där jag kräver att få prata med någon annan angående vårdgarantin. Blir kopplad igen och får prata med en kvinna som meddelar att så sent som förra veckan försökte en kvinna åberopa vårdgarantin, men eftersom det inte finns kortare köer någonannanstans i Sverige så var det ett dött lopp. Jag kände riktigt ur all min ork och viljestyrka rann ur mig och jag upplevde en stark känsla av hopplöshet. Kvinnan säger åt mig att ringa ett nr så jag kan fråga hur jag ligger till i kön iaf, det var väl ett lamt försök att muntra upp mig.

Med dystert sinne ringer jag numret, får veta att kvinnan i fråga är borta för dagen (hahahaha), men får prata med en annan. Hon vet inte hur jag ligger till i kön, men jag passade på att fråga hur många som var före mig i 'tillgänglig med kort varsel' listan. Det blir tyst och sedan säger hon "Hette du Fattie sa du? Jamen då är du näst på tur nu, alla andra som var snabbt tillgängliga innan dig har blivit opererade". Hela min mage vred sig (på ett bra sätt) och jag frågade henne säkert 20 gånger om det verkligen stämde?!

Jag är äntligen där! Det kan vara min tur imorgon! Eller nästa vecka! Eller om en månad! Ojojoj!

Jag har FIRAT detta genom en god pastamiddag, brun utan sol kräm, nagelmanikyr, tandblekning, och kvällssnacks: en apelsin o en morot. JAG HAR BÖRJAT ÄLSKA MORÖTTER! Jag äter minst en om dagen, rå.

Nu känner jag en vild panik. Jag måste börja planera och ta reda på allt, jag måste tappa iaf några kilon (inget mer godis för mig nu!), jag måste ut & gå! Jag måste sååå mycket! Jag är så mentalt utmattad att jag bara vill soova nu! Och klockan är inte ens tio på kvällen!!!!

Jag är en idiot, imbecill, lättlurad fåne.

Sen ringde jag just Byhåla, de har ett system som går ut på att de ringer upp på angiven tid, istället för att man behöver sitta i telefonkö. Tänkte förklara hela 3månaders grejjen jag blev indirekt lovad, och sedan fråga efter chefsköterskan. Hoppas hon är där NU, så jag inte behöver beställa telefontid speciellt med henne. Hon var ju ganska tillgänglig när det kom till att övertala mig att inte byta sjukhus?


- - Senare - - - - - - - - - - - - - - -

Nu är jag helt knäckt. Tur att man har en supergo mamma man kan ringa och böla ut hos i nån halvtimme när allting rasar.

Jodå, fick kontakt med Byhåla, men tydligen har jag lagt fel namn på minnet, för chefsköterskan hette inte alls det jag trodde, vilket resulterade i att jag inte fick prata med henne, utan med en annan sköterska. Jag får min op tidigast i vår, och inte alls i dec-jan... Jag visste det innerst inne, men att få det svart på vitt kändes hemskt.

Chefssköterskan sa åt mig att om jag går med på att stanna i Byhåla så lovade hon att sätta upp mig på "tillgänglig med kort varsel" listan, och ingen som stått på den listan har behövt vänta längre än 3 mån på en op.
Sköterskan jag pratade med nu sa att ALLA som ska opas blir uppskrivna på den där listan. INGEN har någonsin fått en op så snabbt som 3 mån.

Jag känner mig dum, naken, och så jävla lättlurad. Fy fan vad besviken jag är. Mest på mig själv. Jag är en idiot, imbecill, lättlurad fåne.


Men mamma sa åt mig att ringa till dom efter jul igen. Så det ska jag..
Nu längtar jag efter den där pizzan jag ska dela med syster ikväll..

Inte tänkt på op så mycket

Slutet på nästa vecka är det dags för mig att ringa till Byhåla för att höra efter om köerna osv. Har faktiskt inte tänkt så mycket på operationen på ett tag, det jag mest tänker på är att jag måste få ordning på allt annat i livet så jag är helt och hållet redo när det är dags. Går väldigt långsamt, men kilona jag lagt på mig sedan mars försvinner. Ungefär 5kg har jag gått ner sedan jag fick grönt ljus till operation.

Julbords-Soppa?

Och nu är det bara en månad kvar tills jag ringer till Byhåla och besvärar dom igen. Känns skönt. Underligt nog så hoppas jag innerligt att mitt julbord kommer bestå av köttbull-o-prinskorvs-soppa, omelett med kantarellstuvnings-soppa, julskinks-soppa osv. SÅ MYCKET längtar jag.

Elefanten i röd klänning

Idag tittade jag på bilderna av min äldsta systers bröllop, och när jag såg elefanten i den röda klänningen satte jag nästan i halsen. Herregud. Jag har verkligen noll uppfattning om hur stor jag verkligen blivit. När jag tittar i spegeln kan jag fortfarande tycka att jag är måttligt snygg, det enda som gör mig uppmärksam på min storlek är hur lite ork jag har nuförtiden, och hur besvärligt allting känns. Men att jag faktiskt ser ut som en elefant hade jag ingen aning om...

Det är väl för väl att jag gått ner 3kg den senaste månaden, ska fortsätta vara duktig, vill ju verkligen följa kirurgens råd, och dessutom ökar mina chanser att få en titthåls-op om jag går ner 5kg till.

Fy tusan..

Byhåla

Var i Byhåla igår för mitt återbesök hos kirurgen, kändes overkligt att det faktiskt gått 6 månader. Hursom. Kirurgen frågade om jag arbetade, påpekade att jag måste försöka gå ner kilona jag gått upp det senaste halvåret, frågade om jag funderat och var helt och hållet säker. Därefter sa han att han godkänt mig för op, och att jag är satt i kö, och han skrev även dit att jag kunde komma med kort varsel.

Kirurger är inte riktigt som vanliga människor, de verkar så kalla och osociala. Som om de inte visste hur man faktiskt hanterar en icke-sövd person. Men det viktiga är ju att de lyssnar, å det gjorde min kirurg.

Bad även att få prata med en sköterska för att ställa lite frågor, och gud vad frustrerande. Jätterar ung tjej va hon, men hon var även en sån typ av person jag hatar. När jag sa, att det känns som att mitt liv står helt stilla i väntan på op, och att det är av den anledningen jag tryckt på så väldigt för att det hela ska gå fort, så sa hon åt mig att jag måste fortsätta leva undertiden jag väntar. Hon började prata en hel del om hur jag borde leva mitt liv. Sånt hatar jag. HON vet INTE hur mitt liv är, och hur jag mår, och hur jag fungerar. Att säga till mig "du borde gå och simma" känns ungefär lika realistiskt som att säga till en annan person "du borde gå ut på stan helt näck". Jag fick försvara mig en hel del, mig själv, mitt val, och min sits. Det hatar jag. Jag hade precis blivit godkänd och satt i kö, så jag trodde att allt det där skitjobbiga tjatet med att försvara den jag är var överstökat. Men tydligen inte.

Hon sa även att det var över 30 patienter som skulle opereras nu, och att alla ville bli inringda med kort varsel om något dök upp. Då sa jag "när jag blev uppringd av en sköterska i typ.. april eller när det var, så sa hon att ingen som varit tillgänglig med kort varsel behövt vänta längre än 3 månader. Och det var det argumentet som fick mig att inte kräva att få byta sjukhus", hon frågade vilken sköterska jag pratat med, och sa sen "men.. jaha.. ja det är ju vår chef.. men det där med 3 månader.. det är ju inte så vi gör saker här..." mumlade hon.

Men jag ska bannemig ringa varenda månad nu för att höra mig för hur det går. Och när det gått 3månader, och om jag inte fått någon op. Då ska jag ringa fröken-sköterska-chef som lovade mig. För fan heller att jag tänker vänta ett helt år i kö när jag blivit lovad annat! *förbannad* det var faktiskt illa nog att jag blev påtvingad 6 månaders betänketid...

Nej, mamma har minsann lärt mig att vill man få någon hjälp inom vården så får man hjälpa sig själv. Man ska stå på sig, bli arg när de strular till det, ringa och tjata, bråka och ställa till besvär. Man ska göra allt för att visa JAG GER MIG INTE. Och tjaaa.. det funkade ju sist jag ringde Byhåla. Att kräva förflyttning till annat sjukhus, för att sedan bli uppringd av chefen är inte alls pjåkigt enligt mig!