Planeringsdags?

Mina underliga känslor har övergått till ett slags bedövat lugn. Jag behöver inte ringa och bråka mer, jag behöver inte vänta mer, jag behöver inte hela tiden tänka "efter jag fått min op". DEN tiden är här nu, så nu får jag göra en kraftansträngning de närmsta 2½ veckorna, och sedan är det över. Sedan börjar mitt nya liv. Jag känner mig så... fridfull?

I vilket fall så sitter jag här och planerar lite. Måste planera MYCKET mer. Är osäker på vad för slags soppor och puré jag ska äta efter op, och jag är osäker på vilka flytprodukter jag ska köpa. Är även osäker på exakt vad jag ska packa med mig till sjukhuset.

men det jag HAR kommit fram till denna veckan är:

20 MAJ (onsdag)
• Beställ bity timern & T.E.D strumporna

21 MAJ (torsdag)
• Ring vårdcentral o beställ tid för EKG å blodprov

22 MAJ (fredag)
• Köp dosett, flytprodukter, vitlökskapslar, enchinagard

23-24 MAJ (helgen)
• Ät sista måltid hos föräldrarna.

och inför de två sista veckorna innan op:

(VECKA 1) 25-31 maj
• Börja flyt
• Gör stort soppkok
• Planera matschema (för närmsta tiden efter op)
• Tvätta & packa väska
• Ta blodprov & EKG på VC

(VECKA 2) 1-7 juni
• Fortsatt flyt, men även öva att äta var 3:e timme + äta långsamt med sked.
• Färdigställ planerat matschema
• Lungröntgen & incheckning på sjukhuset


Nej nu måste jag betala för bity och mäta benen så jag kan beställa strumporna. Seeya!

Snurrig

Alla känslor just nu gör mig helsnurrig. Rädsla, glädje, drömmar, oro, förhoppningar, etc. Har hittills inte köpt något eller riktigt GJORT något alls. Men det börjar definitivt bli dags. Blodprov å inköp av flyt å gud vet allt. Ojoj.

I vilket fall läste jag på Raventears blogg att det är en rimlig förväntan att gå ner 10-15BMI enheter efter op.

Så jag räknade efter för egen del.

Jag väger 108kg just nu, och har ett BMI 42.2
minus 10bmi enheter = 82kg (BMI 32)
minus 15bmi enheter = 70kg (BMI 27.3)

Och jag har ju satt målvikt vid 65kg, vilket innebär att jag vill gå ner 16.8BMI enheter. Känns jättebra! Är knappt två BMI enheter över förväntan, så det borde ju inte vara omöjligt!

BMI 42.2 = 108kg
minus 16.8bmi enheter = 65kg (BMI 25.4)

Jag undrar hur snabbt eller långsamt jag kommer gå ner i vikt? De flesta verkar det gå stadigt men långsamt för. Och jag undrar om jag kommer gå ner så mycket att jag blir nöjd?

Alla dessa funderingar...

Källa för BMI: Räkna Ut Ditt BMI

Operationsdatum

Det är en underlig känsla jag har inom mig.

Alltid när jag önskat och längtat efter något har jag blivit helt olidligt lycklig när jag tillslut får det... men när man önskar och längtar efter något som kommer ändra hela ens liv, och förmodligen vara så jobbigt vissa dagar att man önskar att man aldrig gjort det, hur kan man då vara glad när man tillslut får det?

När jag fick samtalet tjöt jag av lycka och lättnad. ÄNTLIGEN, äntligen var det MIN tur! Men inom loppet av bara några minuter ersattes lyckokänslan av förtvivlan och rädsla.

All tid som jag fått vänta har vaggat in mig i en slags drömkänsla. En känsla av att det bara var ytterligare en av mina fantasier som aldrig kommer bli verklighet. Och att då plötsligt stå öga mot öga med att det slår in, det känns skrämmande.

Så jag är lycklig, lättad, rädd, och smått förtvivlad.

Nu måste jag stålsätta mig, planera och förbereda. Men jag känner mig så blind och handlingsförlamad...

Men om det är något jag vet, så är det att jag INTE kommer backa ur. Det är bombsäkert med mig, jag är en person som gör saker trots att jag är fullständigt livrädd, för det gynnar aldrig att ge efter för rädslan. Man lever bara en gång!

Den 8 Juni Fattie...
Det är dagen då ditt nya liv börjar.

Osäkert

Ringde sjukhuset idag igen, fick veta att sköterskan som har hand om kön inte var anträffbar. Men jag lyckades lirka ur sköterskan jag pratade med hur det såg ut lite i kön, och hon sa att jag inte var struken ännu, så att det fanns en chans att jag skulle hinnas med innan sommaren.

Hon rådde mig att ringa om två veckor igen, då de borde veta vilka som opas innan sommaren.

Jag måste erkänna att jag inte längre tror att jag kommer hinnas med. Det kändes verkligen i kroppen när jag ringde, att det nog inte blir av så snart som jag hoppats.

Men men. Det är väl bara att vänta och se.

Fysiskt svag

Idag är en såndär dag då det känns som att min kropp kämpar varenda minut. Kämpar för att leva. Det är tungt att andas, tungt att röra på musklerna... allting är tungt och segt under allt fett.

Åh.. jag längtar tills den dagen jag slipper ut ur mitt fettfängelse.

Står still

Ringde sjukhuset nyss och fick veta att jag fortfarande står på femte plats i kön, men idag sa sköterskan även att de skulle diskutera och planera idag vilka som skulle opereras i Maj månad, så OM jag kommer med i den planeringen lär jag få ett brev hem nu kommande vecka.

Jag överväger att kanske ringa också för att dubbelkolla i slutet av nästa vecka... För kommer jag inte med i Maj lär jag väl få vänta tills efter sommaren.

Lyfter inte ett finger

Många många många gånger får jag höra "varför inte börja idag? Varför inte lägga om kost-och-träningsvanorna redan nu? Varför inte börja banta nu?" och varenda gång känner jag hur hela mitt inre raserar.

Hur ska jag kunna säga orden högt utan att folk tycker att jag är en fet självömkare som förtjänar sitsen jag satt mig i?

Jag tycker att jag gör något. Jag kämpar för den här operationen. Hela mitt liv kretsar kring att ringa och tjata på sjukhuset, kring att läsa vad man ska äta efteråt, kring att försöka 'greppa' hur mitt liv kommer bli.

Jag har varken lust eller ork att försöka banta nu. För det slutar som det alltid gör - jag misslyckas, och efteråt så tröstäter jag tills jag väger några kilon mer än innan bantningen. DET ÄR DÄRFÖR JAG SKA GÖRA OPERATIONEN.

Men detta kan jag ju inte säga högt. För dessa ord går inte in hos folk. De förstår inte innebörden bakom orden. Säger jag detta högt, så kommer de bara tänka "inte konstigt att du är så fet".