Delvis kände jag glädje då dietisten nämnde att det är viktigare att tänka på att det är ett mörkt fiberrikt bröd, än att haka upp sig på kalorimängden! Jag äter gärna grövre bröd, men blir alltid lika irriterad över att behöva försvara mig då folk hakar upp sig på att det innehåller si eller så många kalorier. Man kan inte alltid få allt? Jag som är väldigt kräsmagad vill inte tvinga i mig ett bröd jag avskyr bara för att det BÅDE ska vara fiberrikt OCH kalorisnålt. Är det inte bättre att äta ett bra bröd som är gott nog att äta varje dag, istället för ett man bara står ut med i en vecka?
Sen tyckte jag om det hon säger om mättnad. I dagsläget är det inte ett problem för mig längre, men jag minns hur det var innan jag opererade mig, och hur hungern rev i mig alltför ofta och tidigt efter att jag ätit (såvida jag inte smällt i mig en måltid som skulle räckt till en hel familj vill säga). Det kändes som att alla alltid tjatade om att man skulle äta små portioner, dricka citronvatten så att magsäcken "drog ihop sig" osv. Men så när jag en gång besökte en väninna bjöd hon mig på en väldigt fiber-och-proteinrik frukost, och till min förvåning tog det nästan dubbla tiden det brukade ta för mig att bli hungrig sen igen!
Något jag ofta oroar mig för är att mina framtida barn ska bli som jag. Ogilla att träna, få någon form av stört beteende till mat, eller om det nu ligger i generna - alltid behöva kämpa med vikten mer än majoriteten.
Det kanske är helkonstigt, men jag har gått runt och tänkt igenom olika strategier för mina framtida barn sedan jag var tonåring. Det är en av anledningarna till att jag var så desperat efter att förändra min egen livsstil - eftersom föräldrarnas livsstil alltför ofta "smittar av sig" på deras barn. Jag kan ju inte, den dagen jag är mamma, sitta och äta chips varje kväll och förvänta mig att mina barn inte vill göra detsamma?
I dagsläget har jag inget viktproblem, men jag är väl medveten om att jag kommer få kämpa med att äta sund och näringsrik mat livet ut i varje fall, dels för att jag själv inte vill gå upp i vikt igen, men också för att jag inte vill vara orsaken till att min framtida familj får problem och blir olycklig.
Utöver alla mina idéer om att jag ska försöka muta mina barn med spännande egenkomponerade fruktsallader de själva får välja frukten till (och kanske slänga in en hyrfilm eller annan trevlig kvällsunderhållning) för att de ska välja bort lördagsgodiset och läsken, vara en bra förebild genom att själv äta på ett sunt, bra och lagom sätt, och uppmuntra till alla typer av aktiveringar jag ibland känner att jag själv gått inte fick prova, så känner jag ett ständigt behov av att lära mig små knep här och där som ska ha en god effekt på väldigt lång sikt i mitt liv. Såsom fiberrika frukostar som bidrar till längre mättnadskänsla och gladare magar!
Men, jag vet att vetenskapen hela tiden växer och ändrar sig. Förr skulle man bara äta och dricka light, sen kom dom på att det var inget bra alls, sen skulle man vräka i sig fett men inget socker, och så visade sig det vara ohälsosamt i det långa loppet, så att dom idag pratar så högt och gott om fibrer kan ju ändra sig. Men jag hoppas hela tiden att de ska komma fram till bestående slutsatser om vad vi äter så att det blir enklare att äta rätt livet ut istället för att prova dieter till höger och vänster och förmodligen utsätta våra kroppar för ständiga förändringar och påfrestningar. Jag har lovat mig själv att aldrig mer banta (vilket inkluderar extrema dieter), och jag tänker verkligen hålla fast vid det.
Något annat jag grubblat på är hur olika vi alla är. Att vissa mer än gärna tränar regelbundet och äter mer fritt då de kommer förbränna mer, medan andra äter sparsamt då dom tränar betydligt mindre.
Jag som är så stillasittande (Ja gud vad gillar jag att göra? Läsa, skriva, sitta ner och prata över en kopp kaffe osv.) fattade ganska snabbt beslutet att det är bättre för mig att äta mer sparsamt när det kommer till onyttigheter då jag VET att jag inte kommer förbränna det. För mig känns det mer plågsamt att gå ut och springa, än att avstå ifrån godiset på bion eller tårtbiten till kaffet. Jag vet att jag EGENTLIGEN borde satsa helhjärtat på att både äta rätt och träna, men jag är så väl medveten om vart min akilleshäl sitter, och det är i orken och energin. Jag kan motivera mig till att äta bättre, men inte till att träna.
Men innerst inne undrar jag inte om det vore bättre att kunna äta vad man ville och ta en bakelse på caféet eftersom man ändå tränar fem dagar i veckan. På det sättet får man ju både äta gott OCH hålla kroppen i trim?
Vart tror ni att eran akilleshäl sitter?
Ps. Ville svara på två anonyma kommentarer till att alltid "sakna" något när jag ändå är igång.
"Anonym sa...
Duktigt gjort av dig.Jag förstår dig det där med jojjobantning.Jag vill också bli smalare för hälsans skull,men det verkar vara svårt att få tid till en sådan operation som du har gjort.Som jag också skulle vilja göra,för som sagt för hälsans skull.Lycka till och du kanske har tips och råd och hur jag ska tillväga,vet ju inte om jag får göra sådan operation bara. Kram tessan"
Svar: Ett av kriterierna för operation är att man har BMI 35-40 (beroende på vart i Sverige du bor). Ring till din vårdcentral och be att få en tid till en läkare och säg att du vill diskutera möjligheter till att få en remiss till gastric bypass operation. Nu vet jag varken hur gammal du är eller vad du väger, men om läkaren inte tycker att operation är ett alternativ för dig så kan vården fortfarande hjälpa dig med din hälsa och vikt. Det finns både dietister, terapeuter och mediciner du kan prova! Lycka till!
"Anonym sa...
Hej!
Jag vill börja med att säga att jag tycker du är så stark.
Jag började banta förra året i mars, ungefär ett år sedan nu. Jag är 16 och bara längtar att få leva mitt liv. Jag har gått ner 35kg och är gladare än någonsin. Jag hörde alltid "bara du är smal är du lycklig" och visst, det stämmer till visso men som du själv skriver det finns alltid något man inte är nöjd med, tyvärr. Men allt kommer ju inte gratis så jag skulle vilja fråga dig hur du fick bort dom sista 7kg och hur du fick bort alla ciluiter, opererade du dig? jag undrar också hur du lyckade med att få bort det sista lösa som hänger? jag är så olycklig på grund av detta. Du inspererar mig verkligen! Så tack!"
Svar: Då vill jag börja med att säga att du nog är starkare än mig! GRATTIS till att ha gjort en så fullständig livsförändring och viktnedgång redan i tonåren! Jag tror ju som sagt att det är olika svårt för alla att gå ner si eller så mycket. I mitt fall gick jag ner hela övervikten genom att äta bra och avhålla mig till 100% ifrån godis, läsk osv. Det enda jag åt var mat kroppen behövde och inget onödigt utöver det. Lever jag på det sättet ligger min vikt på 56-58kg, men börjar jag slarva och äter onödiga saker min kropp egentligen inte behöver sticker min vikt iväg till 62-64kg. Finn DIN balans. Du måste äta ordentligt, nyttigt OCH trivas med din vikt.
Jag har varken fått bort mina celluliter eller min överskottshud. Jag försöker acceptera min kropp för hur den ser ut i dagsläget ändå. Jag har trots allt vägt 50kg mer, och att det inte skulle synas är orealistiskt. Detta är vem jag är, och ärren och huden är en påminnelse om vart jag varit och att jag inte vill dit igen. Men OM du har så mycket hud att du mår väldigt psykiskt dåligt av det och/eller har hudproblem såsom eksem eller hudutslag så kan du försöka få en plastikoperation beviljad av ditt landsting. Kontakta din läkare eller vårdcentral för att få veta vad som gäller där du bor! Lycka till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar