Idag fick jag veta att jag får åka hem imorgon, vilket passar mig perfekt. Känns som att det blir lagom med en sista dag här idag. Dessutom kan mamma hämta mig på sjukhuset, samt hjälpa mig att handla lite imorn, vilket hon inte hade kunnat idag.
Har just ätit frukost. Det gick liiite lättare idag, men inte så värst mycket snabbare. Hoppas lunchen går bättre också (jag har börjat H-A-T-A lunch och middag... äckliga vällingfärgade snusk-soppor... haha. nejmen varma soppor är svåra att få ner)
Hejdå
- - 30min senare - - - - -
Jag är aaaaalldeles för lättsåld. Igår sa sjukgymnasten att jag helst ska röra mig 1h till 1,5h per dag framöver. Och idag ser jag på TV shop ett dvd-träningsprogram kallat zumba. Hade jag inte varit så mörbultad hade jag dansat med till reklamen!
Får väl se.. kanske blir det lösningen för mitt motionsproblem? Det ser kul ut iaf.
torsdag 11 juni 2009
onsdag 10 juni 2009
Opererad
Jag vet knappt vart jag ska börja. Men jag ska göra ett försök att berätta allt utan att utelämna något.
SÖNDAG
Jag checkade in söndag kväll. Fick veta att jag skulle opas som nr 2 på måndag vid lunchtid. Spenderar en timme på kvällen med att prata med mina föräldrar som skjutsade hit mig. Mamma (som blev opad med en annan slags mag-op 92) berättar att henne stoppade de en slang genom näsan och ner i magsäcken på för att dränera vätska, och narkosläkaren hade berättat för mig i torsdags att en sån slang fick man ifall man gjorde op med öppet snitt. Jag duschar å kryper i koj, och drömmer massor med underliga drömmar om magoperationer.
MÅNDAG
Blir väckt halv sju måndag morgon & får veta att jag ska få den tidiga op-tiden då min op-kompis hade strul med några prover. Var för trött för att flippa ur, utan bara accepterade. Efter dusch så ringer jag min pappa och meddelar snabbt att jag opas tidigt och att jag mår bra. Sedan rullar de ner mig till Op-avdelningen samtidigt som jag får en lugnande tablett (jag upplevde mig själv som mitt vanliga jag, så jag undrar hur uppe i varv jag varit utan tabletten...). Jag får flytta till ett op-bord, jag får ta av mig trosor, de sticker mig med nålar å berättar att de ska sätta en artär-nål samt en kateter när jag är sövd. De rullar in mig i 'moderskeppet' -som jag tyckte det liknande- och där ger de mig gas å sömnmedel. Jag minns att jag försökte fokusera å tänka efter ifall jag kände mig sömnig, att jag ville minnas hur det känns att bli sövd.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ!
Jag vaknar och hela jag känns söndertrampad. Hela min kropp värker. Jag orkar inte röra en lem, inte öppna ögonen, halsen är så torr att jag inte kan prata. VART ÄR JAG? VAD HAR HÄNT? Det enda jag önskar är att jag vore död.
En timme senare har jag fått smärtstillande och blivit sprayad med lite vatten i munnen. Jag är inte panikslagen längre och har ingen dödslängtan. Jag ligger på uppvaket, och jag får smärtstillande och blir sprayad när jag känner mig torr. Halsen känns underlig och väldigt väldigt öm. Ska det verkligen göra SÅ ont efter intuberingen? Tittar mig omkring lite groggy och ser en slang som sticker ut genom näsan, den är fläckad med blod å klet. Jag frågar vad det är för något? har jag blod i lungorna?
Sköterska: Nej det är en slang som går ner till magsäcken, den är kvar efter op
Jag: HAR JAG FÅTT ÖPPET SNITT?! (jag börjar treva över magen för att känna efter såret)
Sköterska: Nej, det blev titthål. Vi vet inte varför du har kvar slangen.
Jag: (väldigt orolig) hur länge ska jag ha slangen?
Sköterska: Tills imorgon i alla fall.
Jag: (gråtfärdig) imorgon?... åh gud...
Jag tyckte allting redan var så obehagligt och jobbigt. Att behöva dras med den där slangen var droppen liksom. Men jag sover och vaknar om vartannat. Och vid ett tillfälle när jag vaknar står det en massa kirurger och kikar på mig.
Kirurg: Jaha. Då ska slangen bort då!
Jag: VERKLIGEN? (börjar nästan lipa av lycka)
En sköterska kommer och drar bort slangen, och HELA VÄRLDEN blev en bättre plats!
Dagen fortsätter på samma sätt. Smärtstillande. Sova, vakna, spraya vatten. Fick ställa mig upp några gånger. Fick blåsa i en flaska för att hålla igång lungorna.
TISDAG
Jag sov inte mycket under natten. kanske 4 timmar. Men jag var positiv o glad ändå. Skulle ju äntligen få komma upp till avdelningen, till mitt rum. Ligger mest och lurar och tänker, får sitta upp o borsta tänderna o lite småsaker. Tillslut får jag åka upp till rummet.
Det var härligt. Hade en tv att titta på. Fick dricka lite klara vätskor (U-N-D-E-R-B-A-R-T), ligga och vila och mest ha det skönt. Fick stiga upp några gånger och promenera med gå-stol också, det gillades! Var skönt att sträcka på benen. Men magen känns väldigt stel och ihop-dragen. Som en ostbåge man inte kan räta ut.
ONSDAG
Och imorse vaknade jag av att en.. läkare (eller var det kirurg?) sa att jag ska åka hem imorgon. Något jag INTE vill. Jag vill stanna en dag extra, vara helt säker på att jag klarar mig. men vi får väl se hur det blir. Magen gör ont, och att gå på toan är verkligen besvärligt. Men att ta sprutorna i magen går jättebra. Idag har jättemånga ringt till mig, och min op-kompis tittade in också! Har verkligen saknat henne.
Nu vill dom att jag ska tillbaka till rummet å ta mina sprutor, svälja mina tabletter och få ett av såren omplåstrat (det åkte av i duschen).
Vi hörs ;)
SÖNDAG
Jag checkade in söndag kväll. Fick veta att jag skulle opas som nr 2 på måndag vid lunchtid. Spenderar en timme på kvällen med att prata med mina föräldrar som skjutsade hit mig. Mamma (som blev opad med en annan slags mag-op 92) berättar att henne stoppade de en slang genom näsan och ner i magsäcken på för att dränera vätska, och narkosläkaren hade berättat för mig i torsdags att en sån slang fick man ifall man gjorde op med öppet snitt. Jag duschar å kryper i koj, och drömmer massor med underliga drömmar om magoperationer.
MÅNDAG
Blir väckt halv sju måndag morgon & får veta att jag ska få den tidiga op-tiden då min op-kompis hade strul med några prover. Var för trött för att flippa ur, utan bara accepterade. Efter dusch så ringer jag min pappa och meddelar snabbt att jag opas tidigt och att jag mår bra. Sedan rullar de ner mig till Op-avdelningen samtidigt som jag får en lugnande tablett (jag upplevde mig själv som mitt vanliga jag, så jag undrar hur uppe i varv jag varit utan tabletten...). Jag får flytta till ett op-bord, jag får ta av mig trosor, de sticker mig med nålar å berättar att de ska sätta en artär-nål samt en kateter när jag är sövd. De rullar in mig i 'moderskeppet' -som jag tyckte det liknande- och där ger de mig gas å sömnmedel. Jag minns att jag försökte fokusera å tänka efter ifall jag kände mig sömnig, att jag ville minnas hur det känns att bli sövd.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ!
Jag vaknar och hela jag känns söndertrampad. Hela min kropp värker. Jag orkar inte röra en lem, inte öppna ögonen, halsen är så torr att jag inte kan prata. VART ÄR JAG? VAD HAR HÄNT? Det enda jag önskar är att jag vore död.
En timme senare har jag fått smärtstillande och blivit sprayad med lite vatten i munnen. Jag är inte panikslagen längre och har ingen dödslängtan. Jag ligger på uppvaket, och jag får smärtstillande och blir sprayad när jag känner mig torr. Halsen känns underlig och väldigt väldigt öm. Ska det verkligen göra SÅ ont efter intuberingen? Tittar mig omkring lite groggy och ser en slang som sticker ut genom näsan, den är fläckad med blod å klet. Jag frågar vad det är för något? har jag blod i lungorna?
Sköterska: Nej det är en slang som går ner till magsäcken, den är kvar efter op
Jag: HAR JAG FÅTT ÖPPET SNITT?! (jag börjar treva över magen för att känna efter såret)
Sköterska: Nej, det blev titthål. Vi vet inte varför du har kvar slangen.
Jag: (väldigt orolig) hur länge ska jag ha slangen?
Sköterska: Tills imorgon i alla fall.
Jag: (gråtfärdig) imorgon?... åh gud...
Jag tyckte allting redan var så obehagligt och jobbigt. Att behöva dras med den där slangen var droppen liksom. Men jag sover och vaknar om vartannat. Och vid ett tillfälle när jag vaknar står det en massa kirurger och kikar på mig.
Kirurg: Jaha. Då ska slangen bort då!
Jag: VERKLIGEN? (börjar nästan lipa av lycka)
En sköterska kommer och drar bort slangen, och HELA VÄRLDEN blev en bättre plats!
Dagen fortsätter på samma sätt. Smärtstillande. Sova, vakna, spraya vatten. Fick ställa mig upp några gånger. Fick blåsa i en flaska för att hålla igång lungorna.
TISDAG
Jag sov inte mycket under natten. kanske 4 timmar. Men jag var positiv o glad ändå. Skulle ju äntligen få komma upp till avdelningen, till mitt rum. Ligger mest och lurar och tänker, får sitta upp o borsta tänderna o lite småsaker. Tillslut får jag åka upp till rummet.
Det var härligt. Hade en tv att titta på. Fick dricka lite klara vätskor (U-N-D-E-R-B-A-R-T), ligga och vila och mest ha det skönt. Fick stiga upp några gånger och promenera med gå-stol också, det gillades! Var skönt att sträcka på benen. Men magen känns väldigt stel och ihop-dragen. Som en ostbåge man inte kan räta ut.
ONSDAG
Och imorse vaknade jag av att en.. läkare (eller var det kirurg?) sa att jag ska åka hem imorgon. Något jag INTE vill. Jag vill stanna en dag extra, vara helt säker på att jag klarar mig. men vi får väl se hur det blir. Magen gör ont, och att gå på toan är verkligen besvärligt. Men att ta sprutorna i magen går jättebra. Idag har jättemånga ringt till mig, och min op-kompis tittade in också! Har verkligen saknat henne.
Nu vill dom att jag ska tillbaka till rummet å ta mina sprutor, svälja mina tabletter och få ett av såren omplåstrat (det åkte av i duschen).
Vi hörs ;)
söndag 7 juni 2009
Ikväll checkar jag in!
Ja, nu är dagen här. Ikväll åker jag till sjukhuset och imorn opas jag. Haha. Det känns inte verkligt. Som ord på papper bara. Tanken på att faktiskt bli sövd, skuren i etc... är ogripbar helt enkelt. Men det känns spännande också!

Och inatt drömde jag att jag gick ner i vikt. Jag har aldrig i hela mitt liv drömt om något sådant förut. Jag brukar inte ha någon specifik kroppstyp i drömmarna. Men inatt gick jag ner 50kg, och var alldeles sladdrig av all hud, men glad. Och hela kroppen kändes så lätt när jag rörde mig, som om jag svävade.
Nej nu måste jag dricka min frulle-nutrilett, packa klart min lilla väska, mixa sopporna jag kokade igår och diska lite. Igår blev jag klar med städningen och tvätten :) Trodde ett tag att jag inte skulle hinna faktiskt.

Och inatt drömde jag att jag gick ner i vikt. Jag har aldrig i hela mitt liv drömt om något sådant förut. Jag brukar inte ha någon specifik kroppstyp i drömmarna. Men inatt gick jag ner 50kg, och var alldeles sladdrig av all hud, men glad. Och hela kroppen kändes så lätt när jag rörde mig, som om jag svävade.
Nej nu måste jag dricka min frulle-nutrilett, packa klart min lilla väska, mixa sopporna jag kokade igår och diska lite. Igår blev jag klar med städningen och tvätten :) Trodde ett tag att jag inte skulle hinna faktiskt.
lördag 6 juni 2009
Så lite tid
Här sitter jag i min kaotiska lägenhet, halvt städad halvt tillvänd. Inatt ska jag städa färdigt (plocka undan saker, slänga skräp och dammtorka), imorgon får jag dammsuga. Utöver det ska jag både tvätta och koka sopporna. hah! Som om jag kommer hinna det? Detta är klassiskt mig, att skjuta upp allt till sista sekunden.
Sen har jag suttit hela dagen och suktat efter en smörgås. En såndär god matig smörgås. Typ Ciabatta med sallad, tomat, gurka, paprika, kalkon och ost. Åh gud vad jag längtar efter ost. Just nu skulle jag lätt gå över lik för en pizza.
Sen har jag suttit hela dagen och suktat efter en smörgås. En såndär god matig smörgås. Typ Ciabatta med sallad, tomat, gurka, paprika, kalkon och ost. Åh gud vad jag längtar efter ost. Just nu skulle jag lätt gå över lik för en pizza.
torsdag 4 juni 2009
Välomhändertagen
Ojojojojoj OJ! Jag som varit så negativt inställd till sjukhus-folket får verkligen ändra inställning, för sköterskorna, läkarn etc på avdelningen jag kommer ligga på var otroligt snälla idag, inte alls som sköterskorna på kirurgmottagningen!
Började med att jag fick anmäla mig på kirurgmottagningen, därefter fick jag strutta iväg till radiologiska kliniken och röntga lungorna.
Sen blev jag uppskickad till avdelningen jag kommer ligga på nästa vecka för att skriva in mig. Där träffade jag en annan kvinna som också ska opas med GBP på måndag!! Och vi klickade jättebra! Pratade mycket och såg fram emot att bli op-kompisar :)
Jag fick först träffa en läkare (tror jag det var?) som ställde frågor om vilka mediciner jag tar, familjehistoria över övervikt, han lyssnade även på hjärta och lungor, sedan fick jag lägga mig ner så han kunde känna på magen. Han log och sa "vad MJUK och BRA den känns!" varpå jag började skratta. Han var en mycket söt/attraktiv läkare för övrigt ;)
Därefter kom en sjukgymnast och pratade om hur viktigt det kommer vara efter op att vi rör ordentligt på oss, och att vi andas ordentligt. Vi fick en broschyr med instruktioner.
Sen fick jag även träffa narkosläkaren som förklarade hur jag skulle sövas, kollade i halsen och frågade om jag kände mig pigg och kry (detta frågade alla många gånger om. men jag känner mig jättefrisk!). Han frågade även om jag ville ha en lugnande tablett innan jag rullades ner till operation, vilket jag tackade ja till.
Jag menar, jag har ju aldrig ens vrickat foten! Jag har ALDRIG legat på sjukhus, jag har knappt ens hälsat på ANDRA som legat på sjukhus! Det här är främmande och jätteläskigt tycker jag!
Därefter var det bara att lämna ett blodprov (hade tydligen högt antal vita blodkroppar, vilket förmodligen beror på stress, men de ville vara extra noga så jag inte har någon infektion) och sedan pratade jag med en sjuksköterska ang sjukdomar och eventuella frågor.
Sen åkte jag hem!
Så nu är jag inskriven/inlagd, men på permission till söndag kväll kl: 18.00!
Min goa mamma följde med mig (ja, jag är en riktig morsgris! Men jag kände att jag verkligen behövde lite mentalt stöd idag!) och var jättetrevlig hela dagen! Efteråt fick jag lite hjälp med att handla allt jag behövde till sopp-koket också.
Mamma stirrade ner i vagnen å utbrast "men vad i all världen är det för soppa du ska koka?!" för jag hade mängder med underliga kryddor, ajvar och annat. Saker mamma aldrig skulle köpa helt enkelt ;) Men det känns bra! Nu ska jag verkligen se till att koka soppor som bara den!
Enda minuset idag är att jag inte fick något annat gjort än sjukhus-ärendena. Var så orolig inför idag att jag knappt sov något, så jag däckade 4 timmar på soffan direkt när jag kom hem.

Ps. Blev tipsad om naturdiet smoothie av både min vän darling och framtida op-kompisen, så jag provade idag. WOW vad gott!
Började med att jag fick anmäla mig på kirurgmottagningen, därefter fick jag strutta iväg till radiologiska kliniken och röntga lungorna.
Sen blev jag uppskickad till avdelningen jag kommer ligga på nästa vecka för att skriva in mig. Där träffade jag en annan kvinna som också ska opas med GBP på måndag!! Och vi klickade jättebra! Pratade mycket och såg fram emot att bli op-kompisar :)
Jag fick först träffa en läkare (tror jag det var?) som ställde frågor om vilka mediciner jag tar, familjehistoria över övervikt, han lyssnade även på hjärta och lungor, sedan fick jag lägga mig ner så han kunde känna på magen. Han log och sa "vad MJUK och BRA den känns!" varpå jag började skratta. Han var en mycket söt/attraktiv läkare för övrigt ;)
Därefter kom en sjukgymnast och pratade om hur viktigt det kommer vara efter op att vi rör ordentligt på oss, och att vi andas ordentligt. Vi fick en broschyr med instruktioner.
Sen fick jag även träffa narkosläkaren som förklarade hur jag skulle sövas, kollade i halsen och frågade om jag kände mig pigg och kry (detta frågade alla många gånger om. men jag känner mig jättefrisk!). Han frågade även om jag ville ha en lugnande tablett innan jag rullades ner till operation, vilket jag tackade ja till.
Jag menar, jag har ju aldrig ens vrickat foten! Jag har ALDRIG legat på sjukhus, jag har knappt ens hälsat på ANDRA som legat på sjukhus! Det här är främmande och jätteläskigt tycker jag!
Därefter var det bara att lämna ett blodprov (hade tydligen högt antal vita blodkroppar, vilket förmodligen beror på stress, men de ville vara extra noga så jag inte har någon infektion) och sedan pratade jag med en sjuksköterska ang sjukdomar och eventuella frågor.
Sen åkte jag hem!
Så nu är jag inskriven/inlagd, men på permission till söndag kväll kl: 18.00!
Min goa mamma följde med mig (ja, jag är en riktig morsgris! Men jag kände att jag verkligen behövde lite mentalt stöd idag!) och var jättetrevlig hela dagen! Efteråt fick jag lite hjälp med att handla allt jag behövde till sopp-koket också.
Mamma stirrade ner i vagnen å utbrast "men vad i all världen är det för soppa du ska koka?!" för jag hade mängder med underliga kryddor, ajvar och annat. Saker mamma aldrig skulle köpa helt enkelt ;) Men det känns bra! Nu ska jag verkligen se till att koka soppor som bara den!
Enda minuset idag är att jag inte fick något annat gjort än sjukhus-ärendena. Var så orolig inför idag att jag knappt sov något, så jag däckade 4 timmar på soffan direkt när jag kom hem.

Ps. Blev tipsad om naturdiet smoothie av både min vän darling och framtida op-kompisen, så jag provade idag. WOW vad gott!
Lungröntgen & incheckning
Det är mitt i natten och jag har precis blivit klar med det jag behöver inför incheckningen imorgon. Känns väldigt skönt att få åka dit en gång några dagar innan jag faktiskt läggs in. Har ju inte varit där sedan september...
Har sammanställt min medicinlista, frågor jag har samt lagt fram T.E.D strumporna. Är osäker på om jag verkligen behöver ha med mig dom när jag inte ska läggas in, men man kan aldrig vara nog försiktig.
Nu ska jag hoppa i koj och sova.
Ps. I söndags när jag skulle åka hem ifrån mina föräldrar, så svepte en bil förbi mig i olagligt hög fart medan personerna i bilen vrålade "JÄVLA FETTO" och försökte kasta något på mig (föremålet missade dock och flög in i skogen istället).
Det kändes väldigt hemskt.. och underligt. Har nog aldrig blivit kallad fetto förut, även om jag vet att det nog är vad folk för det mesta tänker när de ser mig. Kände mig plötsligt som den fulaste & fetaste personen i världen och var ångestfylld resten av kvällen.

Har sammanställt min medicinlista, frågor jag har samt lagt fram T.E.D strumporna. Är osäker på om jag verkligen behöver ha med mig dom när jag inte ska läggas in, men man kan aldrig vara nog försiktig.
Nu ska jag hoppa i koj och sova.
Ps. I söndags när jag skulle åka hem ifrån mina föräldrar, så svepte en bil förbi mig i olagligt hög fart medan personerna i bilen vrålade "JÄVLA FETTO" och försökte kasta något på mig (föremålet missade dock och flög in i skogen istället).
Det kändes väldigt hemskt.. och underligt. Har nog aldrig blivit kallad fetto förut, även om jag vet att det nog är vad folk för det mesta tänker när de ser mig. Kände mig plötsligt som den fulaste & fetaste personen i världen och var ångestfylld resten av kvällen.
Känns skönt att jag förhoppningsvis inte kommer vara fet nästa år...

måndag 1 juni 2009
Utmattad (Flyt dag 8)
I lördags klättrade jag på väggarna. Allt jag kunde tänka på var stekta champinjoner, köttbullar, falukorv etc. Ingen av dagarna har varit så genomvidrig som lördagen. Tillslut slickade jag i mig en tesked salt i hopp om att det skulle gå över. Och jag var skitsur/irriterad hela dagen också. (Men jag fuskade inte. Jag åt faktiskt inget jag suktade efter! Bara en morot)
Igår hade det gått över, och jag satt med vid fikabordet hos föräldrarna utan att känna minsta lilla sug efter allt de åt. En väldig lättnad. Hade jag haft lördagens besvär hade jag nog inte kunnat hålla mig. Och pappa var så gullig och kokade lite hemlagad grönsakssoppa åt mig så jag också hade något att äta medan de smaskade i sig bullar (min käre farsgubbe är fantastisk på att smaksätta saker, så den där soppan var VERKLIGEN en god brytning till shakesen jag druckit i dessa dagar)
Och IDAG var min första rökfria dag. Det har gått bra, speciellt med tanke på att dagen varit en 'mentalt mulen dag' för min del. Har tänkt flertalet ggr att jag vill ut och ta en cigg, men hindrat mig varenda gång.
Sitter just nu och funderar på att skriva en inköpslista och ge mig ut och handla imorn så jag kan koka sopporna.

Och upptäckte i en blogg idag att Marabou tydligen kommit med en sommarnyhet. Känns lite pissigt att jag inte kommer kunna smaka den. Men jag tänker verkligen inte ge efter en gnutta. Inte nu när jag skött mig så bra!
Ps. I Söndags visade vågen 105kg. Har gått ner 3kg av 1 veckas nutrilett.
Igår hade det gått över, och jag satt med vid fikabordet hos föräldrarna utan att känna minsta lilla sug efter allt de åt. En väldig lättnad. Hade jag haft lördagens besvär hade jag nog inte kunnat hålla mig. Och pappa var så gullig och kokade lite hemlagad grönsakssoppa åt mig så jag också hade något att äta medan de smaskade i sig bullar (min käre farsgubbe är fantastisk på att smaksätta saker, så den där soppan var VERKLIGEN en god brytning till shakesen jag druckit i dessa dagar)
Och IDAG var min första rökfria dag. Det har gått bra, speciellt med tanke på att dagen varit en 'mentalt mulen dag' för min del. Har tänkt flertalet ggr att jag vill ut och ta en cigg, men hindrat mig varenda gång.
Sitter just nu och funderar på att skriva en inköpslista och ge mig ut och handla imorn så jag kan koka sopporna.

Och upptäckte i en blogg idag att Marabou tydligen kommit med en sommarnyhet. Känns lite pissigt att jag inte kommer kunna smaka den. Men jag tänker verkligen inte ge efter en gnutta. Inte nu när jag skött mig så bra!
Ps. I Söndags visade vågen 105kg. Har gått ner 3kg av 1 veckas nutrilett.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)