Sömnen + beroende

Det finns en sak som verkligen blivit knasig sedan open, och det är min sömn. Tidigare har jag varit nattmänniska, men kunnat vrida dygnet så jag blivit tillfällig "dagmänniska" när det krävts.

Numera stiger jag upp vid lunch, och framåt 22 på kvällen slockar jag, bara för att vakna mitt i natten aspigg. Jag lägger mig alltid snabbt igen, i hopp om att kunna somna om, men icke. Oftast somnar jag inte förrän framåt 6 snåret, och sen sover jag som en gris fram till lunch igen. Och så är karusellen igång.

Jag hade föredragit att vakna vid lunch och sedan vara vaken i iaf 12-14 timmar innan jag somnat för att sova fram till lunch igen. (Nattmänniska som man alltid varit)... Men det är väl bara att fortsätta kämpa på och försöka tills jag fått ordning på dygnet helt enkelt. Varför jag plötsligt blir trött efter bara 8-10h vakenhet är ett mysterium...

Sedan har jag upptäckt att jag blivit fullständigt GALEN i riskakor! Favoriterna är ostsmak & chili-nackosmak. MMMMMM. Så fort det är dags för mellanmål och jag inte riktigt orkar göra en knäckemacka eller så då plockar jag fram 1-2 riskakor och mumsar i mig. SÅÅÅ GOTT! Och min mage gillar dom (Blir ALDRIG illamående/får ont i magen av riskakor!)

Nej nu ska jag försöka tvinga min kropp att somna. Puss!

Op-kompis

När jag opades så fanns det en till kvinna på sjukhuset som också skulle göra en GBP samma dag, men pga strul med blodprover fick hon åka hem och bli opad flera dagar senare. Hon ringde mig efter att jag kommit hem från sjukhuset, och det visade sig att hon hade fått en massa strul efter open, läckage och omoperation. Hon lät så trött och ledsen...

Jag fick hennes visitkort innan allt hennes strul började, men hade förlagt det nånstans i lägenheten, så jag har rotat runt flera gånger flera dagar efter det, eftersom jag velat ringa och höra efter med henne hur hon mår. Och igår hittade jag ÄNTLIGEN visitkortet! Så idag ska jag ringa henne och fråga!!!

Känner mig som en jätteusel person som inte ringt tidigare. Får verkligen be henne om ursäkt för det!

Dessutom har hela den här händelsen stört mig... om jag fått operationen vid lunchtid... hade det varit JAG som då blivit omopad pga läckage? Berodde det på att kirurgerna var mer trötta vid hennes op än min? Eller var hennes insida mer ömtålig än vad min var? Om det hade varit ombytta roller, hade jag ångrat operationen?

I vilket fall så ska jag ringa. Hoppas innerligt att hon mår toppen nu så hon inte ångrar sig.

---------------Myyyycket senare---------------

Hon mådde mycket bättre :) Iof hade hon fortfarande mycket ont, men hon hade inte fått ytterligare komplikationer iaf! Och det var jättekul att prata, för jag kände mig lättad att jag inte var ensam om att vara trött, gnällig, orkeslös och fantasilös när det kom till matlagning.

Dock fick hon mig att bli sugen på pizza (för hon hade provat o det hade gått alldeles utmärkt att äta en liten bit).... så nu sitter jag o försöker rättfärdiga att jag ska köpa en pizza i veckan åsen frysa in portionsbitar av den.

Dumma dumma lättsålda Fattie.

Jag kom på något

Jag kom på något, fast nytt är det väl inte kanske.

För det första har jag upptäckt ett enda bra sätt att ta mig igenom de jobbiga dagarna med magont. Det är alltid framåt kvällen det värsta magontet kommer, och då tar jag alvedon och lägger mig ner tills jag somnar, sen sover jag flera timmar och när jag vaknar mår jag oftast toppen. Hittils är det den enda metoden jag kommit på som faktiskt funkar mot magontet, men det ställer ju till det för nattsömnen dessvärre...

För det andra har jag blivit totalt besatt av nektariner, och det lustiga är att trots att de känns trådiga och skalet tar en himla tid att tugga så slinker dom ner alldeles utmärkt och gör mig varken illamående eller frammanar magont! NEKTARINER IN MY HEART!

Ps. Om 2 kilo har jag gått ner 10kg sedan open, och om 6 kilo har jag gått ner 20kg sedan min maxvikt! (Nuvarande vikt är 96kg)

Inget nytt

Har inget nytt att rapportera direkt. Vissa dagar är jättebra, vissa dagar är rena skiten. Jag tror inte det beror på kost eller motion, då det som ena dagen ger mig magont nästa dag funkar fint att äta o vice versa.

Så nu längtar jag bara efter ytterligare "läkning"/anpassning av min kropp så jag slipper de rejält dåliga dagarna.

Äpplen är ondska

Jag har aldrig i mitt liv tyckt om äpplen. Enda sättet jag gillat äpplen på är Äppelmos, Äppelcider och Äppelpaj.

Men nu de senaste dagarna har jag varit sååå fruktsugen. Och jag tänkte att jag skulle ge gula äpplen (inte gröna för dom är så otroligt sura, och inte röda för de är så mosiga) ett försök, då äpplen är en nyttig frukt. Så nu ikväll skalade jag ett äpple (har hört att man kan få ont i magen av äppelskal i början efter op), och började äta. Tuggade NOGGRANT och åt LÅNGSAMT men ändå så...

Först fick jag ont i magen, sen började den bubbla, och sen blev jag så illamående att jag inte vet vad! Mer illamående än jag någonsin varit sedan open! Jag trodde faktiskt att jag skulle kräkas för första gången på allvar. Och ändå fick jag bara ner 1/3 av äpplet innan detta hände!

Jag tror helt enkelt inte jag är menad att äta äpplen...

Grötfrukost (+bilder på ärr)

Igår fick jag äntligen ändan ur vagnen och köpte det efterlängtade äppelmoset utan socker, så idag ska jag om nån minut njuta av en fiberhavregrynsgröt med äppelmos och kanel! MUMS!

Och så tog jag lite bilder igår, flera blev suddiga men jag hittade en som jag tror ger en bra uppfattning om hur fina ärr jag fått.


(På bilden syns bara 4st ärr, men det beror på att det femte sitter i sidan av midjan och inte syntes hur jag än vred kameran)

Maten

Jag kommer nog inte köpa mjukt bröd eller äta smörgåstårta snart igen, för jag fick magknip av världens minsta lilla bit i lördags. Däremot åt jag grillspett med massa olika korvbitar, grönsaker, svamp osv på kvällen och det gick jättebra och var VÄLDIGT gott!

Jag har dessutom börjat bli lite piggare i kroppen! Saker och ting känns inte fullt så tunga längre, och det är en otrolig lättnad!

Dock har jag blivit lite slarvig med maten, jag äter för fort och får väldigt väldigt ont i magen. Så det är något jag jobbar på att bli bättre med!