Jag sökte på en sida efter "hälsosam mat", och möts av ett virrvarr av bilder föreställande antingen kakor och bakelser eller oigenkännbara sörjor av brungrön nyans...
Jag kan inte låta bli att grubbla över hur skevt det har blivit med att äta hälsosamt, eller har det kanske alltid varit så? Dels har vi varianten där folk VILL äta godis, kakor och allt det där men ändå tappa vikt: därför ska man baka sockerfria kakor och godisar med sötningsmedel och konstiga snordyra mjöl-sorter som egentligen inte är riktigt mjöl... Eller varför inte de extrema alternativen där det ska vara ett megastorkok av någon halvdan ganska smaklös soppa som man ska leva på dag ut och dag in?
Tror jag skrivit om det förr men än en gång frågar jag mig själv varför man inte använder det sunda förnuftet istället för extrema alternativ... automatiskt tänker jag att om man bakar utan socker eller mjöl pga ett enormt sötsug så lär man väl mest bli frustrerad när man väl äter slutresultatet? Jag har provat såna där kakor utan socker och mjöl och visst smakar de hyfsat, men de skulle aldrig stillat mitt monstersug när det väl vaknar till liv. Och de smaklösa grytorna och sopporna man ska leva på för att uppnå en drastisk viktnedgång direkt? Alla som bantat blir ju medvetna ganska snabbt om att så fort man slutar med de där självsvälts-metoderna så går man upp allting igen? Så varför plåga sig själv med enformig kost som ändå inte kommer ge hållbara resultat?
Om ens problem är att man äter för mycket kakor, är det verkligen smart att gå på en diet som tillåter en att äta kakor så länge de är gjorda med speciella tillåtna ingredienser? Är inte det lite som att låta en alkis dricka lättöl till måltiderna?
... vet att typ inga trogna diet-människor håller med mig. Min egen mamma är nog en av dom som starkast skulle argumentera mot mig och mena på att det är ett sätt att njuta trots att man bantar. Men jag köper det inte riktigt. Vore det inte bättre att äta med sunt förnuft? Istället för att gå på en diet där man får äta kakor med special-ingredienser men absolut inte ens ta en tugga av en frukt... så bojkottar man kakorna och godiset och äter en fruktsallad med lite vispgrädde till kaffet eller efter maten? Det kanske inte är kalorifritt men det kommer heller inte i närheten av vad en chokladkaka innehåller.Vad tror ni? Är dieter rätt väg att gå?
Åh åh åh! Äntligen resultat!
Trodde ett tag att det var hopplöst, att de där dumma antidepressiva tabletterna sabbat min ämnesomsättning eller nåt eftersom varken godisförbud eller förbättrade matvanor gav resultat, men nu när vi ovanpå det börjat ut och gå så har vi äntligen fått resultat !
Ställde mig på vågen och såg till min lycka att den visade 66,8kg imorse! Mr Bitey var snabb att också hoppa upp på vågen efter att jag berättat att jag äntligen börjat gå ner, och han hade själv tappat 2kg!
Har inte direkt något annat att rapportera men jag är så glad att jag vill dansa eller nåt. Nu ska det firas med frukost tror jag!
Idag beslöt jag och mr Bitey oss för att fara till stan för att införskaffa lite tunnare, svalare sommarkläder (vi båda har blivit URLESSA på våra på tok för tjocka eller mörka sommarplagg..) och bestämde oss tillslut för att istället promenera och därmed utföra dagens 5 kilometers rutt. (Det går riktigt bra med promenaderna! Vi varierar mellan 2,5 och 5 km beroende på ifall vi bara promenerar "för att" eller ifall vi ska någon specifik stans)
Hursom. Väl hemma igen var vi båda rejält hungriga och blev dödligt sugna på pizza. Vi surade ihop oss lite över att äta något så onyttigt när vi försöker hålla igen. Men så sa jag tillslut:
"Varför ska vi ha dåligt samvete över att vi vill äta MAT? Dessutom när vi kan anpassa den som vi vill? Vi behöver ju inte ha på pommes, bearnaise och allt det där. Vi kan ta en nötköttspizza med massa grönsaker, isbergssallad och lite kebabsås istället? Vi har inte förbjudit oss att äta mat - inte ens fet mat - vi har bara bestämt oss för att försöka äta hälften sallad på tallriken varje gång.."
..oavsett vad jag hade för argument så är givetvis pizza, och all snabbmat rena skiten och borde undvikas. Men jag vill verkligen inte banta, förbjuda eller bli en torrboll. Jag vill lära mig att äta det jag vill men kompromissa till det bättre. Är man dödligt sugen på pizza, pasta eller nåt så borde man faktiskt få äta det. I måttlig mängd - som med allt.
Har skrivit om detta förr, för en massa år sen. Och jag kom att tänka på det just eftersom det var pizzan vi hade trubbel att rättfärdiga för oss idag: "Varför ens försöka välja nåt 'nyttigt' på den? Det är PIZZA? Den är onyttig hur vi än gör"
Inlägget heter "Plussa på" rätt saker -svårt! (hittas HÄR)
Precis så som jag skrev där, är så vi gör nu. Mr Bitey får alltid en skvätt mjölk i sitt kaffe, men de tjocka enformiga frukostmackorna är numera utbytta mot knäckemackor som är överfyllda med keso, skinka och så mycket grönsaker som får plats (alternativt havregrynsgröt med banan på)
Och det här med att han och jag gör det här tillsammans, det får mig att tänka på hur jag under lång tid blev irriterad över att folk alltid skyllde ifrån sig på att deras sambosar eller dylikt inte följde samma diet och därmed kunde de själva inte hålla sig.
Mr Bitey är inte lika hård som jag alla gånger. Ibland kan han inte hålla sig utan köper en liten 100g chipspåse, eller tar av godis någon bjuder på. Det är inte ofta direkt, men han tillåter sig ibland, men jag står på mig. Jag går och brer mig en knäckemacka eller tar en banan när han river upp chipspåsen precis bredvid mig och börjar äta.
Blir jag frestad? Ja.
Blir jag nästan arg av "avundsjukan"? Ja.
Blir jag irriterad över att han gör något när jag förbjudit mig själv? JA.
Ja ja ja JA.
Men, i slutet av dagen är det helt och hållet upp till mig att bestämma hur jag vill leva, samt att avgöra vad jag bör tillåta mig själv och inte. För några veckor sen blev jag så arg på honom, nu avundas jag honom snarare. För han kan göra sådär, en gång, en kväll, och sen inte igen på flera veckor. Det kan inte jag. Jag har noll självkontroll när det kommer till snask. Så jag har anledning till mitt totalförbud, han å andra sidan är inte i behov av några förbud.
Men jag borde inte vara förvånad. Hade jag inte varit i behov av dom där förbuden, då hade jag inte behövt göra en magsäcksoperation för att lösa mina problem. Den icke befintliga självdisciplinen är, och kommer alltid vara min svurna fiende.
Brukar ni "plussa på" rätt?
Har ni styrkan att stå emot när andra runt er frossar?
Min pojkvän har flera gånger uttryckt missnöje över sin kropp och att han lagt på sig. Hans familj påpekar det också nästan varenda gång vi träffar dom. I mina ögon är han SÅ fin och perfekt, men det är inte vad jag tycker som är viktigt faktiskt, utan hur han trivs med sig själv. Och om jag ska vara ärlig så är jag väl inte helt nöjd med min egen kropp heller efter den här vintern. Jag lyckades ju komma ner till 67,5kg men nu är jag uppe på 68,5kg igen. Jag vet inte riktigt varför, för jag är inne på 13:e veckan utan godis och snacks.. Men å andra sidan är det sommar och sommar för mig innebär ökad ölkonsumtion, det plus brist på fysisk aktivitet kanske är den busenkla förklaringen..
Nu ska vi iaf göra ett försök till att leva lite sundare. Halva tallriken med grönsaker, dra ner på öl (och i hans fall läsk), samt försöka försöka försöka släpa ut oss på promenader så ofta som möjligt - helst dagligen.
Idag gick vi i vilket fall ut på en halvmilspromenad och han lyckades tillochmed peppa mig till att jogga sista biten. Jag som ALDRIG joggar haha.. Men det var härligt. Några års uppehåll samt en liten viktökning har tydligen inte gett någon större inverkan på min förmåga att promenera, mer än att det går lite långsammare.
Utöver alla storslagna planer på att bli hälsosamma och allt det där så njuter vi i fulla drag av sommaren!
Hur har ni det? Är det ens någon som kommer in och läser här fortfarande?
9 veckor som godisfri.
Det bästa är att sockersuget (eller sug överhuvudtaget) faktiskt fortsätter att minska ju längre tiden går. Och provar jag väl att äta något sött, då tycker jag oftast att det är FÖR sött. Inte ens mina förbaskade energidrycker behagar mina smaklökar längre utan efter bara några klunkar brukar jag ge burken till någon annan. Nej numera är det enbart kaffe jag får mitt koffein genom. Men det härliga är att fikabröd (dock inte chokladtäckta grejer eller annat som gränsar till godis-hållet) smakar så fantastiskt de få gånger jag äter det, nu sist var det rabarberkaka hemma hos mr Biteys mamma. Sådär lagom söt och syrlig utan att det blev för mycket. Men rent allmänt smakar väl det mesta så mycket mer nu!
Hade den diskussionen med en god vän för inte så längesedan.. Att när man slutar äta godis och chips (extremt salta, feta och söta saker) så börjar andra grejer smaka SÅ mycket mer. En sån enkel sak som att man hellre äter frukt/bär naturellt än som sylt, eftersom sylten inte SMAKAR lika mycket, den är bara sötare. Eller att maten blir suveränt god på en helt ny nivå.
Så utöver att slippa känna sig däst, illamående, få skuldkänslor etc över vad man just proppat i sig så belönas man med att allting smakar så väldigt mycket mer helt plötsligt!
Fantastiskt. Hörde nånstans att man "byter" eller "får nya" smaklökar med några veckors mellanrum, jag undrar om det är sant? Det känns i varje fall så just nu.
Desto tråkigare nyheter är dock att vikten står tvärstilla. Jag hoppas att det är en platå men vem vet, kanske krävs det desto mer av mig den här vändan än att äta bra och hålla mig undan från skräp..
Möttes av en glad överraskning på vågen imorse! 6 veckors avhållsamhet från skit har gett resultat: 67,5kg! 5 kilo väck sen jag vägde 72,5, och nu är det bara 5 kilo kvar tills jag tappat det jag lade på mig i vintras. Mr Bitey kommenterade nyss att det syns väl i ansiktet på mig och det glädjer mig, det krävs så få kilon för att jag ska börja må dåligt och tvivla på mitt eget utseende... Har fortfarande inte rört godis, snacks och dylikt, utan det enda onyttiga jag fått i mig har varit fikabröd när vi varit bortbjudna, och inte ens då tackar jag ja varje gång utan bara ibland. Fast jag måste erkänna att det är VÄLDIGT farligt nu när vi har Mr Biteys mormors hembakta biskvier i frysen. Dom ropar på mig dag och natt...
Godissuget har dessutom återvänt med skrämmande styrka. Men jag ger inte vika, det finns så mycket annat gott att äta och som faktiskt GER kroppen nåt! Typ jordgubbar.. mums! ...Förhoppningsvis försvinner suget igen.
Det enda negativa som pågår just nu är att min mage inte riktigt tycker om något jag ger den. Är konstant hungrig och sugen, men får magont och grejer så fort jag äter. Jobbig kombo. Har också börjat få illamående varenda kväll och än så länge lyckas jag hålla det på en vettig nivå med hjälp av illamående tabletter.
Men vad är lite magbesvär när jag tappar vikt och sommaren fullkomligt exploderat nu? WOOHOO!
Ja förr eller senare var det dags. Jag har blivit magsjuk för första gången på säkert tio år, och det är sannerligen inte detsamma som innan magoperationen. Främst för att jag inte kräks något alls, men får rusa på toan konstant och har mått illa ända sedan det började för två dygn sen. Har bara lyckats pilla i mig ett ägg och några riskakor under helgen, det går helt enkelt inte att få ner något.
På ett lustigt sätt känns det som att vara nyopererad igen. Svårt att äta, illamående, trött, krånglig mage osv. Typiskt att bli sjuk nu när solen äntligen börjat titta fram och det enda jag egentligen vill är att springa ut och lapa i mig sol...
Landade på 68,8kg imorse efter en mardrömslik natt.
Nåja. Förhoppningsvis är det över snart. Alla säger ju att det bara brukar hålla i sig ett dygn och eftersom det smygstartade i fredags får jag väl hoppas att det är över ikväll eller iaf imorn.
Jag kan inte låta bli att grubbla över hur skevt det har blivit med att äta hälsosamt, eller har det kanske alltid varit så? Dels har vi varianten där folk VILL äta godis, kakor och allt det där men ändå tappa vikt: därför ska man baka sockerfria kakor och godisar med sötningsmedel och konstiga snordyra mjöl-sorter som egentligen inte är riktigt mjöl... Eller varför inte de extrema alternativen där det ska vara ett megastorkok av någon halvdan ganska smaklös soppa som man ska leva på dag ut och dag in?
Tror jag skrivit om det förr men än en gång frågar jag mig själv varför man inte använder det sunda förnuftet istället för extrema alternativ... automatiskt tänker jag att om man bakar utan socker eller mjöl pga ett enormt sötsug så lär man väl mest bli frustrerad när man väl äter slutresultatet? Jag har provat såna där kakor utan socker och mjöl och visst smakar de hyfsat, men de skulle aldrig stillat mitt monstersug när det väl vaknar till liv. Och de smaklösa grytorna och sopporna man ska leva på för att uppnå en drastisk viktnedgång direkt? Alla som bantat blir ju medvetna ganska snabbt om att så fort man slutar med de där självsvälts-metoderna så går man upp allting igen? Så varför plåga sig själv med enformig kost som ändå inte kommer ge hållbara resultat?
Om ens problem är att man äter för mycket kakor, är det verkligen smart att gå på en diet som tillåter en att äta kakor så länge de är gjorda med speciella tillåtna ingredienser? Är inte det lite som att låta en alkis dricka lättöl till måltiderna?
... vet att typ inga trogna diet-människor håller med mig. Min egen mamma är nog en av dom som starkast skulle argumentera mot mig och mena på att det är ett sätt att njuta trots att man bantar. Men jag köper det inte riktigt. Vore det inte bättre att äta med sunt förnuft? Istället för att gå på en diet där man får äta kakor med special-ingredienser men absolut inte ens ta en tugga av en frukt... så bojkottar man kakorna och godiset och äter en fruktsallad med lite vispgrädde till kaffet eller efter maten? Det kanske inte är kalorifritt men det kommer heller inte i närheten av vad en chokladkaka innehåller.Vad tror ni? Är dieter rätt väg att gå?