Syndat

Den här helgen har jag syndat.
Jag har varit på resande fot & umgåtts med familjen där det skulle ätas på mcdonalds, fikas några gånger om dagen (kakor, bullar, tryffel etc i mängder), bjudas på godis samt fira en födelsedag med drinkar och chips.

Dels har jag ätit popcorn, provat att äta donkens cheeseburgare, och provat drinkar. Popcornen var supergoda, cheeseburgarn var okej men jag fick en övermäktig mättnadskänsla... nästan obehaglig. Drinkarna var 1,5dl stora styck: 1 glas rom & cola, och 1 glas fruktsoda med tranbärsvin. Ingen utav dom var speciellt goda, utan så söta att jag fick kväljningar. Och jag blev salongsberusad på bara någon minut, för att en halvtimme senare vara spiknykter. En väldigt underlig upplevelse med andra ord.

Så vad har jag lärt mig av mina synder? Popcorn är gott, och det kan jag väl unna mig på bio eller liknande men INTE köpa hem (mina gamla demoner är inte tillräckligt döda för att jag ska lita så pass mycket på mig själv ännu), donkens burgare går att äta men är inte gott på samma sätt som innan operationen, och alkohol går bra att dricka, men tillsammans med läsk smakade det fruktansvärt.

Utöver detta är jag stolt, för jag kom av mig lite i helgen och tog emot en chokladgodis när det bjöds, och PRECIS när jag hade tagit den i näven tänkte jag: "Vad GÖR jag?!" och slängde tillbaks den i påsen. Jag ska vara stenhård, och jag tänker INTE börja äta varken godis eller chips. Haha och lyckligt nog verkar läsk ge mig kväljningar :P

Den här veckan har jag inte gått ner något alls. Hoppas på mer tur nästa vecka.

Testat Zumba

aaah. Jag minns den gamla goda tiden då jag klarade att hålla igång en hel timme (träningspass, gympalektion, friskis & svettis, whatever), så är det verkligen inte längre.

Provade Zumba idag och klarade bara 30 min av INTRODUKTIONEN (Basics - 58min)! Sitter här helt dyngsvett... och då klarade jag ändå inte att hålla tempot i flera av dansstilarna...

Men det var KUL, och det kändes inte riktigt som träning.. mer som att öva in en dans. Och jag har ju alltid gillat att dansa (även om jag ser ut som en skvalpande vattenballong), så jag tror nog jag ska kunna få in det här som rutin. Jag brukar alltid tycka sånt här blir roligare och roligare ju bättre man blir på det.

PUH.

Har ju satt upp regler för mig själv.. vid 85kg skulle jag börja ut och gå varje dag, och det sköter jag ju inte som jag ska... Skulle egentligen inte börjat med zumba förrän jag kommit ner till 80kg, men jag improviserar eftersom jag slarvar så med promenaderna.

Kort hår vs dubbelhaka?

Jag har plötsligt börjat fundera på att klippa kort frisyr. Mitt hår har ju ändå börjat falla av så en kort frisyr kanske vore en bra lösning?

Har varit sugen på kort hår i två år nu, men mins hals har alltid hindrat mig. Jag HATAR min hals.. och kort hår framhäver ju faktiskt halsen.

Tog en bild precis nu och jämförde den med när jag vägde 107kg.

107kg till vänster - 83kg till höger.

Ska jag våga klippa håret kort? Halsen ser ju liite finare ut nu..
Hm... beslutsångest!

Ps. om 4kg blir jag medlem i 70klubben! Åh.. jag LÄNGTAR!!! Har inte vägt under 80kg på fyra år!!

Självförtroende

Inatt insåg jag att om jag vill känna mig vacker och själv SE hur jag förändras så MÅSTE jag nog börja införa annat nytt än min vikt hos mig själv.

Först hängde jag upp mig på hur trist mitt hår är. Några veckor senare hängde jag upp mig på hur gulblek å konstig min hy är (framförallt när jag är naken... vikten kanske går neråt men jag känner mig bara som en blek degig klump..), och tillsist började jag fundera på ifall bara några få nya plagg kanske skulle höja självkänslan?


Så idag eller imorgon ska jag se över hur mycket min ekonomi tillåter mig att göra. Jag vill väldigt gärna ha ett par nya byxor och en ny top, om jag solar lite kanske jag inte ser så degig ut, och färgar jag håret och klipper det lite så får jag en förnyelse där också! Dessutom hittade jag ett par "dra-in-magen"-trosor som jag verkligen skulle vilja prova, och en ny bh behövs snart också eftersom brösten krymper.

En guldkant vore om jag på något sätt kan få råd med ett par Uggs classic Cardy. Har varit sugen på sådana sååå länge, och jag ÄR i behov av nya vinterskor.

Egentligen hade jag inte tänkt lägga ut pengar på sånt här förrän jag varit viktstabil ett tag.. men jag har faktiskt gått ner över 25kg nu, och jag känner mig fortfarande lika ful och tänker fortfarande som när jag vägde 110kg. Jag behöver en REJÄL makeover annars lär jag väl aldrig bli nöjd. Jag måste rensa ut min tjockis-stil tror jag.

Önskningar & hopp om framtiden

Jag vet att man är sin egen lyckas smed... men jag kan helt enkelt inte göra något just nu, för jag är inte nöjd med min kropp.

En viktminskning för mig handlar egentligen inte så mycket enbart om att jag själv ska känna mig snygg. Det handlar om att andra ska tycka jag är snygg. Det handlar om att jag vill kunna röra mig obehindrat och vara med i aktiviteter jag inte kan som överviktig.

För visst.. de senaste åren har jag verkligen kämpat på för att vara med o göra mitt bästa, men det slutar alltid med att jag är klumpedunsen som sabbar för andra, och en gång fick jag tillochmed säga högt "eftersom jag är störst så borde det vara jag som..." Och det är VIDRIGT. Jag tänker inte utsätta min själ och hjärta för sådant plågsamt igen förrän jag är tillräckligt smal för att kunna vara med utan att känna mig som världens fetaste och klumpigaste person i världen.

Det handlar om att inte bli dömd av människor (för oavsett vad snälla människor försöker intala oss tjockisar så anser MÅNGA att vi är DUMMA, ODISCIPLINERADE och vissa tycker tillochmed att vi är ÄCKLIGA!), det handlar om att jag vill kunna hitta en pojkvän, det handlar om att jag vill kunna leka med mina framtida barn, det handlar om att jag vill kunna gå på tivoli och få plats i stolarna. Det handlar om att killar inte ska se panikslagna ut ifall jag söker ögonkontakt.. :(

För tre månader sen gjorde jag det mest drastiska jag någonsin gjort i hela mitt liv, och jag gjorde det för jag hoppas att iaf vissa av mina drömmar och förhoppningar ska bli verkliga en dag.

Jag gjorde det för att jag vill leva.


Ps. Jag är GLAD även om inlägget låter lite dystert! Och idag landade jag på 84kg! Känns helt underbart. Jag är halvvägs och jag känner hur min själ dansar inuti mig :)

Har jag BEN?

Numera kan jag få syn på vaga skuggningar på halsen/axlarna, och jag inser att jag faktiskt har BEN under huden. Jag minns inte ens sist jag kunde känna nyckelbenen. De har varit övertäckta av så mycket fett så länge.


Hoppas de syns mer och mer ju mer jag går ner. Älskar synliga nyckelben, det är sexigt.

Ps. En av familjemedlemmarna som gjorde att jag fick dåligt samvete för min viktnedgång har verkligen gjort en kraftansträngning för att vara glad för min skull. Jag fick hennes skinnyjeans av henne för några dar sen.

Nu ryker håret?

Jag är inte säker, för jag har alltid varit en person som tappar hår hela tiden (är tunnhårig sen barnsben), men på senaste har jag tappat mer och mer... och idag när jag duschade lossnade stora sjok när jag schamponerade mig :(

Och när jag sedan kammade ur håret lossnade lika mycket en gång till! Plus faktumet att håret känns supersprött och tunnare än någonsin....

Suck.

På ett sätt har jag försökt stålsätta mig för att jag kanske skulle tappa mängder med hår efter open... men det känns ändå så ledsamt. När man redan har fjunigt hår och då börjar tappa det lilla man har, gissa vad man börjar tänka panikartat?

"Kommer jag få så tunt hår att skalpen syns?!"
"Kommer jag bli FLINTSKALLIG?!"

Men nu ska jag inte ta ut sorgen i förskott. Förhoppningsvis tappar jag tillräckligt lite för att kunna göra en hårförlängning eller liknande utan att kanterna på löshåret syns.

Ps. Satt barnvakt idag tillsammans med mina föräldrar, och de bjöd på pizza så jag provade en tunn bit. Gick jättebra fast jag blev ENORMT mätt väldigt snabbt (är ju bara positivt!) Men det känns kul att jag kan äta sånt utan att må dåligt. Nu kommer jag inte känna mig lika tråkig varenda gång någon vill ut och äta (tidigare har jag bara beställt sallad varenda gång).